För en massa år sedan lovade jag mig själv att aldrig bli beroende utav droger i någon form, och om jag skulle bli det skulle jag lägga av direkt. Givetvis gick det ju inte riktigt som jag hade bestämt utan blev djävligt fast på nikotin. Nu har jag ”äntligen” bestämt mig för att lägga mulbänken åt sidan och det var i sig inget problem. Jag har inga som helst problem med att se folk dra upp en dosa och lägga in en pris, och jag bryr mig inte att Hannas dosor ligger överallt. Visst har jag tänkt ”äh, vem fan ser om jag snor en snus nu” och ”bara en, jag måste ha en”.
Men man har ju karaktär. Och är djävligt enveten. Så det går bra att ge fan i snuset men det är för djävla jobbigt ibland när abstinensen sätter in. I två veckor har jag knappt kunnat koncentrera mig eller få något vettigt gjort.
Det sägs ju att snus bidrar till högre blodtryck och en viss form av stress för kroppen, och det har man ju känt av men då har det varigt något positivt då även koncentrationen har skärpts. Men nu är det fan hopplöst. Min stressnivå har för länge sedan gått i taket och tankarna är på allt det som de inte borde vara.
Så vad fan ska jag göra? Funderade ett tag på att ersätta snuset med cigg för det vet jag att jag skulle släppa rätt fort. Dock skulle det vara riktigt korkat så det är inget alternativ. Jag antar att det bara är att härda ut, käka lite extra godis och sitta här och skaka som en djävla pundare som kraschar.
NP: Anthrax – Metal Thrashing Mad (The Greater Of Two Evils)
