Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2009

090829-kvällenLaddar upp inför kvällen och här är upplägget: En skön stol, dator, nått gott och dricka och en näve vinyl var av ett fynd! Hörs senare…

//H

Read Full Post »

Världens snabbaste man.

Världens snabbaste man.

Sitter vid det nystädade köksbordet och sippar på min sojalatte till tonerna av HORNS OF ANGUISHs fullängdsdebut Barriers (Kampas Records, 2009). Jag är på tredje låten, Ominous, under första varvet och en lite trevande melodislinga skär rakt in och slår an en känsla av behagligt vemod. Det tar en stund innan jag inser att låten faktiskt var med på bandets demo EP från 2008, eller om det var 2007, kommer inte ihåg exakt… Försöker plocka fram något minne av samma känsla men hittar inget. Innan jag hade demon i min ägo tyckte jag bandet var mycket intressant men när demon kom så fick den kalla handen. Vet inte varför, med sådant händer ju ibland.

Skåne duons (kompletteras med basist live) melodiska post-doom, som någon uttryckte det, maler, smeker och förför. Krängande sludgepartier är nästan obefintliga och jag gillar det. Musiken smutsas inte ned med influenser från orkan Katrinas hemtrakter utan istället är det gitarrslingor á la CULT OF LUNA och ISIS som bjuder in sig själva.

Det blir ingen recension av Barriers den här gången utan inledningen får ses som en prolog till tankarna som kommer. Det slår mig åter igen att något har hänt med min mentala inställning, eller sinnesstämning om ni så vill. Jag skulle också kunna säga att musiken visar på förändringar som skett av mig som person de senaste åren. Kanske kan man kalla det mognad..? Det som skiljer sig från då och nu är att jag finner ett väldigt lite utbyte av låtar som klockar in på 2-3 minuter idag. Istället är det låtar som ligger runt 10 min som attraherar mig mest. Som nu, när jag sitter och dricker resterna av frukostlatten och slösurfar på Fejjan och läser bloggar i mitt rssflöde. Det är nu jag vill ha lugn söndagsmusik som gör att jag känner mig så där mysig och go i själen, om man nu kan det till doom som vill knuffa en över kanten.

NOFX är helt uteslutet. RAMONES lika så. NASUM ska vi inte ens tänka på. Hur blev det så här? Det är ju inte så att jag inte lyssnar på de banden längre. Det sker bara vid andra tillfällen. NOFX Coaster brukar gå varm på gymmet tillsammans med bl.a. LAMB OF GOD, THE HAUTED, BLACK BREATH, SYCONUAT och EARTH CRISIS. Hemma blir det oftast KONGH, ISIS, DARK CASTLE, ELECTRIC WIZARD och CULT OF LUNA när jag surfar, läser eller ska sova. I bilen snurrar just nu MARIACHI EL BRONX på repeat både för mig och AntiCristel, något annat duger inte där just nu.
Igår, när jag röjde av köksbordet som då såg mer som ”lägger era grejer här och gå”-bänk än som en plats där man sitter och äter, gick HOUR OF 13, GRAVEYARD, GRAND MAGUS, ULTIMATE DRAGONS och BLACK SABBATH på ”blanda” i lurarna.

Cult Of Luna: Långsamma och noggranna.

Cult Of Luna: Långsamma och noggranna.

Ni ser ju mönstret. Ju lugnare aktivitet, desto långsammare musik, och ju mer adrenalin och hjärtfrekvens som behövs, desto snabbare tempo efterfrågas. Så ni kan ju tänka er hur djävla snabbt jag jobbade förr när RASIED FIST stod för soundtracket! Nu var det inte bara tempot som jag hade i åtanke innan utan även relationen noggrannhet och låtlängd. Jag har upptäckt ett mönster i att jag idag gillar långa låtar som tar tid på sig att förmedla vad det är de vill kontra RAMONES korta bubbelgumspunk. Och på något sätt kan jag även härleda det till min systematiska noggrannhet. Förr ville jag att saker och ting skulle gå fort och bli färdigt snabbt. Resultatet var inte så noga egentligen. Idag är det där emot tvärt om. Det gör inget att saker och ting tar lite tid så länge slutresultatet blir så bra som möjligt.

Nu finns det ju några aspekter i mitt resonemang som inte riktigt går ihop. Till exempel slarvar jag inte på gymmet bara för att Tom Araya skriker åt mig. Istället hjälper mig att trycka dit den sista reppen på setet istället för att vika ner mig. Och jag gör ju inte saker långsamt bara för att RAMESSES knappt har styrfart.

Jäkta. Fan. Inte.
//H

NP: Horns Of Anguish – Scorch (Barriers, 2009)

Read Full Post »

090823-TD_top-banner

Som från ingenstans dök den upp, mörkad av bandet, med till fansens stora glädje! Första demon i nästa trilogi av ”supergruppen” TORTURE DIVISION bär titeln Evighetens Dårar och laddas hem från bandets hemsida.

God. Djävla. Natt.
//H

NP: Soziedad Alkoholika – Sangre al fin (Mala Sangre, 2008)

Read Full Post »

090822-ultimate_dragonsSnubblade över en liten pärla här om dagen som jag måste dela med mig av! De flesta känner väl till THE SWORD efter att de var förband till METALLICA på 2008 European Vacation Tour och några vändor på World Magnetic Tour, samt en split EP med WITCHCRAFT. THE SWORD bildades av J.D. Cronise (gitarr och sång) och Trivett Wingo (trummor) efter att ULTIMATE DRAGONS hade somnat in trots samtliga medlemmars flytt till Austin, Texas. ULTIMATE DRAGONS kan beskrivas som en mer fuzzindränkt och 70-tals influerad variant av THE SWORD. Plattan, Audiophile, verkar inte ha sett dagens ljus utan sprids nu istället via olika mp3-bloggar. Hade det inte varit för att skivan inte går att köpa hade jag aldrig lagt ut den för medladdning! Men den förtjänas att höras, så tanka hem ditt ex här.

Fuzz. Bärs. Doom.
//H

NP: Ultimate Dragons – Replusor (Audiophile, förr i tiden)

Read Full Post »

The Bronx? Nä. Mariachi El Bronx

The Bronx? Nä. Mariachi El Bronx.

Dröm dig bort till de Mexikanska barriot i din stad och plocka fram minnet av ljudet från männen i prydliga charros med jättegitarrer, sombreros och tequilaandedräkter. Män som berättar storslagna, roliga och ibland tragiska historier till tonerna av vemod med sväng. Nu kan du lätt som en plätt fixa samma stämning hemma genom MARIACHI EL BRONX! Japp! Vi snackar Bronx som i THE BRONX, och vad som kan vara en av årets bästa skivor. Köp ditt ex redan i dag!

”All I wanted was to be a mariachi, like my ancestors.”
//H

Read Full Post »

Läser på DN.se att skivbolaget Def Jam har sålt reklamplats i Mariah Careys kommande platta. Egentligen inget som är förvånande. Men det som får mig att undra är deras argument, jag citerar.

Skivförsäljningen går ned. Vinsterna blir mindre. Nu försöker skivbolaget Def Jam lösa problemet genom att sälja reklam i sina cd-häften.”
Skivförsäljningen går ner och man vill tjäna pengar på annat sätt. Låter inte helt logiskt men med tanke på vilken del av branschen det handlar om så känns det ändå helt normalt. En tillsynes utvattnad kulturform kläms ut liiite till. Men varför vill företag köpa reklam plats i CD-häftet?

”– Det är en enkel idé. Vi säljer miljoner skivor så du borde köpa reklam hos oss, säger Def Jams vd Antonio Reid till Brandweek.”
Vänta lite här nu..! Skivbolagen hävdar att de inte säljer skivor så för att få samma vinst säljer man reklamplats med argumentet att man säljer massa skivor… Det här måste ju vara någon form av genialt bedrägeri!

Det är inte jag som blir lurad!
//H

Read Full Post »

Äntligen! Första smakprovet från kommande plattan Blue Record, släpps 13 oktober på Relapse Records, ligger nu uppe på bandets MySpace. Tänker inte spekulera för mycket i hur Bullhead’s Psalm/The Sweetest Curse representerar plattan i övrigt men efter introt, Bullhead’s Paslam, drar The Sweetest Curse igång med ett riff som för tankarna till THE HAUTED och ENTOMBED. Lite långsökt kanske men det är referensen som dyker upp. När det sedan drar igång är det BARONESS alltid, schysta melodier med tyngd och ett trumspel som förvirrar mig till en början men sedan sjunker in. Låten planar ut och känns rakare, och lite mer tillbakalutad, än BARONESS tidigare material, man hinner också med lite tvåstämmigt a la THIN LIZZY innan paketet knyts ihop och efterlämnar en önskan om mer. Blue Record kommer sitta fint lagom till hösten sveper in oss i sina sprakande färger och ruskväder…

Tidigare
https://supersatanic.wordpress.com/2009/05/11/baroness-in-i-studion/
https://supersatanic.wordpress.com/2009/07/30/baroness-blue-record/

Save. Your. Breath.
//H

NP: Svår gissning eller?

Read Full Post »

Jag fortsätter på spåret att läsa biografier av stora rockstjärnor och just nu är det SLASH – An Autobiography som avverkas. Vad jag tycker om den kommer senare, så här långt älskar jag den och det har gjort att GUNS N’ ROSES plattor går varma i stereon igen. Men jag har fått en insikt, och det är att jag aldrig var gjort för att lira i ett rock n’ rollband.

Ett av mina favoritband är GUNS N’ ROSES. Kärlek uppstod runt övergången från 80-tal till 90-tal och några klasskompisar skulle bilda band. De saknades en trummis och replokal och jag kunde bistå med båda så det var ju bara att köra. Den stora inspirationskällan var GUNS N’ ROSES, då världens farligaste band, men också de hårdast rockande ynglingarna i hela branschen. GUNS N’ ROSES var återuppfunnen dekadens upphöjt till 100!

090807-guns_n_roses_01

Det var väl inte så konstigt att ett gäng finniga arbetar-/medelklassungar attraherades av det bandet, de hade ju allt man tyckte var coolt. Utseenden som till och med fick mina slappa föräldrar att fundera på om de ska bli oroliga, hög hatt, långt hår, cowboyboots med kedjor, Les Pauler, cigg, sprit, ett harem av billiga brudar och ett skivkontrakt med Geffen. Precis allt som fyra 16-åringar alltid har drömt om!

Sagt och gjort! Bandet var bildat! Till en början med det dåliga namnet LÄTT ÖL, jo det var faktisk särskrivet, efter den dryck vi intog i mänger när vi repade. Så här i efterhand är det ju grymt pinsamt att jag inte ens kan skriva folköl! Efter några försök till covers av husgudarna och METALLICA började vi skriva egna låtar. En bar titeln Not Dead Yet som var en direkt stöld av en titel på en låt som GUNS N’ ROSES sade sig jobba på..? Låten vi skrev har jag ett minne av att den blev rätt bra, även om den inte var i närheten av de låtar GUNS skrev.  Efter något år ändrades namnet till CRASH DIET, även denna gång en stöld av GUNS. Låten släptes dock av ASPHALT BALLET.

Efter några år var vi 18 och lättölen hade bytts ut mot vodka och starköl som intogs på lokal. Det är fortfarande ett mysterium hur vi hade råd att dricka öl på krogen varje helg då inkomsten till största delen bestod av studiebidrag. Fast å andra sidan sett blev man rätt full på fyra stora starka som du kostade en hundring. Som du säkert förstår så blev det inget rock n’ rollband av oss, och jag kommer till varför strax.

090807-slash_book_coverDet är först nu, när jag läser SLASH bok, som jag inser att vi aldrig hade det i oss. Vi hade aldrig blivit något stort rock n’ rollband hur hårt vi än försökte. Vi hade inte tallangen att skriva grymma låtar. Vi hade inte viljan att lyckas till varje pris. Vi sket inte i allt annat som inte hade med rock n’ roll, sprit, droger och brudar att göra. Visst, vi kunde dricka sprit och festa, knarka lite på hobbynivå gick också bra men när det blev för mycket, det vill säga 20 % av valfri husgud var det dags att dra i bromsen och dra ner. Jag är rätt säker på att ingen av oss ens funderade på att skjuta heroin. I stället försökte vi sköta oss i skolan, göra lumpen, fixa jobb och dricka bärs på lokal men gå hem vid stängningsdags. Ni förstår ju själva. Nice boys don’t play rock n roll.

Men historien Slash berättar i sin bok underhåller och fängslar mig. Jag har precis kommit fram delen där bandet har skrivit på för Geffen och uppmanats att ligga lågt, skapa mystik och jobba på debutplattan. Innan dess har bandet spelat på diverse klubbar i och runt Los Angeles nästan varje vecka för att dra in pengar till uppehälle. Men nu, nu sitter de på ett sexsiffrigt belopp i dollar och all tid i världen. ”Crash and burn” någon? Trots att jag är 30+ med råge har jag svårt att bestämma mig för vilken kroppsdel jag inte skulle sakna nu för att ha befunnit mig i samma sits när jag var 20.

”Take me down to Paradise City, where the girls are fat and they’ve got big titties.”
//H

NP: Guns N’ Roses – You Could Be Mine (Use Your Illusion II, 1991)

Read Full Post »

090804-ee-paketKom hem från gymmet för en stund sedan och möttes utanför dörren av en blåklädd yngling i Posten-mundering. Han frågade om det var jag som var Supersatan och jag svarade att så var fallet varpå han sträckte fram ett bunt fyrkantigt paket och en sådan där modern signeringsapparat. Äntligen! tänkte jag medan jag signerade försändelsen och kändglädjen värma mig inifrån.

Väl innan för dörren han jag inte ens ta av mig ryggsäck och munkjacka innan jag satt en kniv i tapen som höll ihop paketet och gav vika för den vassa eggen. I det brunna wellpapp paketet låg så tre feta vinyler och mös inlindade i bubbelplast.

090804-dagensvinyler

I paketet låg:
KRUGER – Redemption Through Looseness från 2007. Bandet har nyligen meddelat att en ny platta är planerad till mars 2010 och släpps precis som denna av Listnable Records.
BARONESS – Red Album, kände att jag vill ha den här på vinyl och när det erbjuds 2 x 180 gram  är det bara att slå till!
BLACK PYRAMID -s/t, nu äntligen på vinyl! Det här är en av mina favoritplattor så här långt i år och rekomenderas varmt om man gillar SLEEP, THE OBSESSED och liknande doomakter samt BLACK SABBATH. Missa heller inte intervjun jag gjorde med bandet tidigare i år!

Jag rekommenderar verkligen Electric Earth Records som har ett schysst sortiment av doom, sludge och liknande på vinyl. Bland annat släppte de även svenska OCEAN CHIEF‘s nya alster Den Förste samtidigt som BLACK PYRAMID.

Köp. Mer. Skivor.
//H

NP: The Obsessed – Streamlined (The Church Within, 1994)

Read Full Post »