Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for december, 2009

Det är fem år sedan idag Mieszko Talarczyk miste livet i Tsunamikatastrofen i Indiska oceanen 2004. 225 000 – 300 000 människor fick sätta livet till i vad som är den värsta katastrofen i nutid, och i det perspektivet kan det ju verka futtigt att endast lyfta fram en individ. Men men perspektivet på att denna blogg främst handlar om musiken jag älskar så vill jag minnas Mieszko som en av de grymmaste musikerna och NASUM som världens bästa liveband. Japp! Enligt mig så krossade NASUM alla andra band med råge.

Read Full Post »

Det här är listan jag har haft ångest för under ett par veckor: Årsbästalistan! Det är mycket funderande fram och tillbaka, man ska komma ihåg alla plattor som kommit och vilka man lyssnat på och gillat mest. Det känns som om detta är mitt slutresultat. Jag skippar eventuella motiveringar i år för det har varit för svår att gradera. Känner att de riktiga topparna inte har infunnit sig, förutom BARONESS och kanske KONGH, medan band som ligger på plats 3-10 ligger farligt nära varandra och på en tiogradig skala skulle ligga på ca 7-8.

  1. BARONESS – Blue Record
  2. KONGH – Shadows Of The Shapeless
  3. SYCONAUT – Burst Into Life
  4. RAISED FIST – Veil Of Ignorance
  5. NOFX – Frisbee
  6. EARTH CRISIS – To The Death
  7. CANDLEMASS – Death Magic Doom
  8. MARIACHI EL BRONX – El Bronx
  9. SAVIOURS – Accelerated Living
  10. RAMESSES – Baptism Of The Walking Dead

Delad 11:e plats

CONVERGE – Axe To Fall
ISIS – Wavering Radiant
NECROPHOBIC – Death To All
EVERY TIME I DIE – New Junk Aesthetic
SONIC RITUAL/SANCTUARY IN BLASPHEMY – Split LP
BOMBUS – 2 X 7”
KATATONIA – Night Is The New Day
MASTODON – Crack The Sky
KYLESA – Static Tension
BLACK PYRAMID – s/t
NAPALM DEATH – Time Waits For No Slave
PELICAN – What We All Come To Need

Har jag missat något? Är jag ute och cyklar? Håller du med? Diskutera gärna och posta dina favoriter i en kommentar…

NP: High On Fire – Rumors Of War (Death is this Communion, 2007)

Read Full Post »

När Linus presenterar sista låten med deklarationen att det är bandets sista fyra minuter i livet är det nära till tårarna. Where The Wave Broke får publiken, men uppmuntran av Linus, att bilda en circle pit i den mån utrymme finns och många tar chansen att få stage divea. Även gitarristen Jonas lägger sig på rygg under låten avslutande takter och bärs upp av både armar och uppskattning av publiken. När sedan de minutlånga ovationerna överröstar ljudet av COLDTEARS en våning ner känner jag en enorm glädje över att jag just bevittnat den bästa spelningen av ett Svenskt band sedan NASUM på Augustibuller 2003. Men vi tar det från början…

Sveriges mest underskattade band har bestämt sig för att sluta kämpa i motvid och kastar in handuken. Men först ska fansen bjudas på en riktig godbit i form av en avslutningskonsert där senaste alstret, mästerverket Lazarus Bird framförs i sin helhet. Dessutom bestämmer man sig för att lira väl valda pärlor från bandets historia. Efter ett mäktigt intro maler I Hold Vertigo igång och huvuden bangas i takt i den knôkfulla lokalen. På sitt karakteristiska manér bröstar Linus upp sig för att ta ton och skriker för full hals samtidigt som ett brett leende breder ut sig. Ljudet är lite sisådär till en början, men mest problem är det men gitarrnivåerna i mitten men när låter går igång igen är det hela löst och avslutningen blir mäktig.

På skiva älskar jag övergången mellan I Hold Vertigo och I Exterminate The I, tonen ändras och karaktären skiftar på ett sätt som känns genialt planerat. Tyvärr blir det en sedvanlig paus efter första låten vilket gör att bandet inte riktigt känns på hugget. Sedan är ju tempot på de fyra första låtarna inte av den karaktären att det blir ett djävla drag som annars är vanligt vid konserter. Men när Cripple God smäller igång är det något jag inte tänker på längre, för BURST är ju inte bandet med rak fyrtakt i 180 genom varje låt. Avslutningen av Lazarus Bird, och därmed första sättet ger mig lika mycket gåshud som HELMET gjorde på Hultsfred 2005. Duon The Silver Rain och City Cloaked blir så där magiska och är en album avslutning en del band skulle döda för att ha skrivit.

Efter cirka 20 minuter paus fylls scenen av tre gästartister och instrumentala It Comes In To View framförs. Där efter bjuds vi på en överraskning i form av en ny rakad, huvud och ansikte, Linus som förklarar att ska vi lira gamla BURST låtar så måste han se ut som han gjorde då. Det är nu min kassa förmåga att komma ihåg låttitlar blottas, jag kommer inte ihåg vilka låtar som spelas och att lyssna igenom skivorna för att lista ut det orkar jag inte. Men vi får bland annat bevittna Scavenger och Black But Shining från In Converting Ways-EPn. (Som de första 100 dessutom fick på köpet i entrén.) Sculpt The Lives från Origo, Slavemotion och avslutande Where The Wave Broke från Origo. Där emellan spelades några låtar till, men som sagt, jag är kass. På det hela taget en kanonkväll! Stället var packat, tror inte jag sett så många på Top Floor någon gång. Der var folk från bland annat Italien, Frankrike och Grekland i publiken tillsammans men föräldrar, syskon och oss vanliga dödliga fans som fick bevittna en djävulskt bra konsert. I mitt tycke ligger den på top 5!

Hela spektaklet filmades också för att förhoppningsvis hamn på DVD, jag hoppas det blir så!

Hemsida
MySpace

Uppdatering
Missa inte Slavestates intervju med BURSTs gitarrist Robert Reinholdz i två delar här och här.

NP: Opeth – The Lotus Eater (Watershed, 2008)

Read Full Post »

Blanda lite TWISTED SISTER, MÖTLEY CRÜE, JUDAS PRIEST, VAN HALEN och en handfull klassiska heavy metal band till och du får…STEAL PANTHER!

Read Full Post »

Trots att det är sorgligt så är jag ändå djävligt pepp på BURSTs avskedskonsert på Sticky Fingers nu på fredag, den 18 december. Det är sorgligt för att BURST är ett fantastiskt band som komponerat enastående musik och kommer att gå till historien som ett av Sveriges viktigaste band. Om sisådär tio år kommer folk stå och prata om BURSTs plattor, framför allt Origo och Lazarus Bird, som folk snackade om REFUSEDs svanesång The Shape Of Punk To Come – själv föredrar jag givetvis Songs To Fan The Flames Of Discontent – eller AT THE GATES Slaughter Of The Soul. Alldeles för sent kommer ni oinvigda inse BURSTs storhet och fullkomligt briljanta musik, men än finns det chans till frälsning, ta den och tjacka plåt direkt!

Vi hemsidan och MySpace presenterar bandet upplägget för avskedet och vi kommer att få bevittna mästerverket Lazarus Bird framförd från början till slut i en första akt. I andra akten bjuds publiken på delikatesser ur bandets låtskatt och det utlovas såväl publikfavoriter som låtar som aldrig spelats live tidigare. Dessutom kommer det en del gästartister, bl.a. Elias Holmlid (Dragonland), Ulf Eriksson (The Great Deciever) och Bursts eviga producent Fredrik Reinedahl. Lägg där till utlottning av massor av BURST merch. Dessutom filmas hela kalaset för att förhoppningsvis hamna på DVD!

Behöver jag säga att jag är snorpepped?!? Vi syns där!

NP: Burst – The Immateria (Origo, 2006)

Read Full Post »

Jag har tidigare skrivit om dokumentären Heavy Metal In Baghdad och ACRASSICAUDA, Iraks metalkrigare #1 som för några veckor sedan släppte första smakprovet på deras debut EP Only The Dead See The End Of The War. Med tanke på bandets bakgrund och historia är det en av det hårdaste titlarna någonsin på ett metalsläpp! Låten, som kan du ladda ner här, andas tung moshthrash, amerikansk snyggdöds, hc-breakdowns allt kryddat med melankoliska tongångar från mellanöstern. Själv tycker jag det är helt okej och jag tycker bandet har utvecklats i helt rätt riktning, och jag ser fram emot EP som släpps i början på mars 2010.

Spana dessutom in det här klippet när James Hetfield överraskar bandets gitarrist, killen som ger ordet mållös ett ansikte, med en liten present.

NP: Burst – Sculpt The Lives (Prey On Life, 2003)

Read Full Post »

Ja, om man tittar på nedanstående diagram så visar ju fakta att heavy metal-fans är de trevligaste bland de undersöka fansen. Fast det viste man ju redan.

Stulen härifrån.

NP: Baroness – Ogeechee Hymnal (Blue Record, 2009)

Read Full Post »

Older Posts »