Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘hardcore’ Category

Världens snabbaste man.

Världens snabbaste man.

Sitter vid det nystädade köksbordet och sippar på min sojalatte till tonerna av HORNS OF ANGUISHs fullängdsdebut Barriers (Kampas Records, 2009). Jag är på tredje låten, Ominous, under första varvet och en lite trevande melodislinga skär rakt in och slår an en känsla av behagligt vemod. Det tar en stund innan jag inser att låten faktiskt var med på bandets demo EP från 2008, eller om det var 2007, kommer inte ihåg exakt… Försöker plocka fram något minne av samma känsla men hittar inget. Innan jag hade demon i min ägo tyckte jag bandet var mycket intressant men när demon kom så fick den kalla handen. Vet inte varför, med sådant händer ju ibland.

Skåne duons (kompletteras med basist live) melodiska post-doom, som någon uttryckte det, maler, smeker och förför. Krängande sludgepartier är nästan obefintliga och jag gillar det. Musiken smutsas inte ned med influenser från orkan Katrinas hemtrakter utan istället är det gitarrslingor á la CULT OF LUNA och ISIS som bjuder in sig själva.

Det blir ingen recension av Barriers den här gången utan inledningen får ses som en prolog till tankarna som kommer. Det slår mig åter igen att något har hänt med min mentala inställning, eller sinnesstämning om ni så vill. Jag skulle också kunna säga att musiken visar på förändringar som skett av mig som person de senaste åren. Kanske kan man kalla det mognad..? Det som skiljer sig från då och nu är att jag finner ett väldigt lite utbyte av låtar som klockar in på 2-3 minuter idag. Istället är det låtar som ligger runt 10 min som attraherar mig mest. Som nu, när jag sitter och dricker resterna av frukostlatten och slösurfar på Fejjan och läser bloggar i mitt rssflöde. Det är nu jag vill ha lugn söndagsmusik som gör att jag känner mig så där mysig och go i själen, om man nu kan det till doom som vill knuffa en över kanten.

NOFX är helt uteslutet. RAMONES lika så. NASUM ska vi inte ens tänka på. Hur blev det så här? Det är ju inte så att jag inte lyssnar på de banden längre. Det sker bara vid andra tillfällen. NOFX Coaster brukar gå varm på gymmet tillsammans med bl.a. LAMB OF GOD, THE HAUTED, BLACK BREATH, SYCONUAT och EARTH CRISIS. Hemma blir det oftast KONGH, ISIS, DARK CASTLE, ELECTRIC WIZARD och CULT OF LUNA när jag surfar, läser eller ska sova. I bilen snurrar just nu MARIACHI EL BRONX på repeat både för mig och AntiCristel, något annat duger inte där just nu.
Igår, när jag röjde av köksbordet som då såg mer som ”lägger era grejer här och gå”-bänk än som en plats där man sitter och äter, gick HOUR OF 13, GRAVEYARD, GRAND MAGUS, ULTIMATE DRAGONS och BLACK SABBATH på ”blanda” i lurarna.

Cult Of Luna: Långsamma och noggranna.

Cult Of Luna: Långsamma och noggranna.

Ni ser ju mönstret. Ju lugnare aktivitet, desto långsammare musik, och ju mer adrenalin och hjärtfrekvens som behövs, desto snabbare tempo efterfrågas. Så ni kan ju tänka er hur djävla snabbt jag jobbade förr när RASIED FIST stod för soundtracket! Nu var det inte bara tempot som jag hade i åtanke innan utan även relationen noggrannhet och låtlängd. Jag har upptäckt ett mönster i att jag idag gillar långa låtar som tar tid på sig att förmedla vad det är de vill kontra RAMONES korta bubbelgumspunk. Och på något sätt kan jag även härleda det till min systematiska noggrannhet. Förr ville jag att saker och ting skulle gå fort och bli färdigt snabbt. Resultatet var inte så noga egentligen. Idag är det där emot tvärt om. Det gör inget att saker och ting tar lite tid så länge slutresultatet blir så bra som möjligt.

Nu finns det ju några aspekter i mitt resonemang som inte riktigt går ihop. Till exempel slarvar jag inte på gymmet bara för att Tom Araya skriker åt mig. Istället hjälper mig att trycka dit den sista reppen på setet istället för att vika ner mig. Och jag gör ju inte saker långsamt bara för att RAMESSES knappt har styrfart.

Jäkta. Fan. Inte.
//H

NP: Horns Of Anguish – Scorch (Barriers, 2009)

Read Full Post »

090731-cavein

Här är det nästan full storm ute så att krypa upp i soffan men datorn i knät och kolla på mumier på Dicovery world känns som en riktigt bra idé. En annan bra aktivitet är att kolla upp Bostongänget CAVE IN och deras purfärska EP Planets Of Old som precis har släppts på Hydra Head Records. Lyssnaren bjuds på en nyanserad frontalkrock av hardcore och rock som passar fint som soundtrack till stormen utanför fönstret.

Du kan lyssna på hela Planets Of Old EPn här eller leka sjörövare här.

Rom. Bärs. Hardcore.
//H

Read Full Post »

RAISED FIST var ett av banden som körde över sin publik i sedvanlig ordning under torsdagens West Coast Riot. Om de spelade Friends & Traitors då har jag inge koll på eftersom jag var tvungen att göra annat än att kolla på band, men ladda hem och lyssa nu kan både du och jag göra!

090701-rf_signup

Friends & Traitors känns som en klassisk RAISED FIST-låt i den lugnare skolan, gött driv, en aning mer melodiösa gitarrer och en Alle som inte skriker på max rakt igenom. Tycker han har hittat rätt här och hoppas att vi slipper rensången från 2006-års Sound Of The Republik på kommande plattan Veil Of Ignorance som släpps den 7 september följt av en snabb avstikare till down under innan en månads turnerande i främst Centraleuropa tar vid.

Turnédatum i Sverige

07 okt – Tyrol, Stockholm
08 okt – Trädgården, Göteborg
10 okt – KB, Malmö

I’m just walking, why do you have to run?
//H

NP: Death Before Dishonor – Coffin Nail (Better Ways To Die, 2009)

Read Full Post »

Pogopogopogo.

Pogopogopogo.

Vid sjusnåret ramlade två packade hästtjejer in genom dörren och gastade om att vi skulle till Hamngrogen! Men en viss tvekan lät det väl som en okej idé, men i bakhuvudet ringer varningsklockorna… Men när jag väl fått ett glas rhom började Sara och jag leta upp gmla favoriter på Spotify. Mycket punkrock med ska-takter blev det, självklart vill jag dela med mig av några av gårdagskvällen så slå upp ett glas, klicka på länken och vrid upp volymen!

Punkrock O.D.

Tyvärr fanns inte den här klassikern på Spotify.

Cheers. Fuckers. Cheers.
//H

Read Full Post »

Från början var det meningen att ”Metal hela veckan skulle vara en återkommande rubrik och tips på plattor, en för varje dag. Tyvärr blev det inte så, förrän nu! Så här kommer en lista på sju plattor att upptäcka under kommande vecka, en platta för varje dag. Den gamla rubriken indikerade att det ska vara metal, men min musiksmak är bredare än så, därför byter jag namn till ”Sju plattor på sju plattor” så skapar jag ingen förvirring runt det. Hoppas du hittar något nytt som du gillar!

Måndag: ELECTRIC WIZARD – Dopethrone (Rise Above, 2000)

090510-electric_wizard-dopethroneVi börjar måndagen lite försiktigt (!) med ELECTIC WIZARDs Dopethrone som var min första kontakt med bandet. Året var 2000 och plattan damp ner i brevlådan när jag drev webzinet ((( SUPERSATAN ))). Jag fattade tycke direkt för de doomfuzziga Engelsmännen! Andra spåret Funeralopolis ger mig rysningar varje gång i den lite trevande inledningen och när krafterna släpps lösa känns det som bly helt plötsligt blivit som balsam för själen.

Tisdag: HATESPHERE – To The Nines (Napalm Records, 2009)

090510-hatesphere-To_The_NinesPangpårödbetanTHrashmetalmedSlayersom-strörstainspirationskällaochlitegöteborgsdöds-alaAtTheGatesochTheHaunted! Det är inga konstigheter – som Sveriges populäraste färjebartender skulle sagt. Redan i inledande titelspåret ställs skåpet på plats och flyttas inte ur fläcken. Tråkigt kan tyckas men det svänger och piskas på bra på Danskarnas sjätte platta inspelad i Antfarm Studio av Tue Madsen. Ja, ni fattar själva. I med skiten, tryck på play, höj volymen och headbanga!

Onsdag: TROUBLE – Manic Frustration (Def American, 1992)

090510-Trouble-Manic_FrustrationStilbildande doom metal och Chicagogänget TROUBLE förgyller din onsdag med sitt femte album, producerat av välkända Rick Rubin, Manic Frustration. Det här är en upptäckt jag gjort på senare tid för vem kan värja sig mot inledande riffet i inledande Come Touch The Sky, drivvet i ‘Scuse Me, tunggunget i bluesiga Fear, de smäktande melodierna i Rain, refrängstarka Memory’s Garden… Jag skulle kunna gå igenom hela plattan men det är bättre du lyssnar själv!

Torsdag: SATANIC THREAT – In To Hell (Gloom Records, 2008)

090510-satanic_threat-to_hellSatanism och en kärlek till MINOR THREAT är lika med SATANIC THREAT. Satanistisk hardcore helt enkelt! Det lånas friskt från den klassiska hardcoreoutfiten från Washington, D.C. och precis som med HATESPHERE är det inte mycket att snacka om. Vad jag vet så är detta bandets ända släpp och en platta som nu är lite svår att få tag på. Om man är lite internet kunnig kan man dock hitta den i mp3-format…

Fredag: NOFX – Frisbee/Coaster (Fat Wreck Chords, 2009)

090507-nofx-frisbeeFör Du som känner mig och Du som regelbundet läser min blogg kunde nog räkna ut med röven och en kritbit att NOFX nya giv Frisbee/Coaster skulle dyka upp så här på arbetsveckans sista dag och helgen står för dörren. Så. Djävla. Förutsägbart. På NOFXs tofte (?) platta handlar det mest om knark och alkohol ackompanjerat av kvalitetspunkrock. Känner dock att plattan inte är lika bra som föregående Wolves In Wolve’s Clothing och framför allt The War On Errorism. Men bjuds det på sol och bärs bjuder jag på NOFX.

Lördag: EARTH CRISIS – To The Death (Century Media, 2009)

090510-earthcrisis_tothedeathrNär jag först hörde att EARTH CRISIS skulle släppa nytt blev jag lite skeptisk. Det är nio år sedan bandet släppte en platta med eget material, coverskivan Last Of The Sane släppt 2001, och medlemmarnas åtaganden i andra akter i bl.a. Freya och Path of Resistance har inte imponerat. Dessutom tyckte jag inte första smakprovet To Ashes var något vidare. Annat är det nu! To The Death är välskriven och välproducerad käftsmäll i bästa hardcore/metal anda. Dessutom får den mig att känna mig djävligt tuff när jag är på gymmet och pumpar upp mina veganska muskler! Vegan! For life!

Söndag: AMON AMARTH – With Oden On Our Side (Metal Blade, 2006)

090510-amon_amarth-with_odenDet verkar som om min flickvän limmat fast ett par AMON AMARTH plattor i yankeebilens CD-växlare, för varje gång jag sätter mig i bilen så är det antingen With Oden On Our Side eller Twilight of the Thunder God som snurrar igång. Inte mig emot! Stockholmarnas melodiösa och episka vikingadöds passar alldeles utmärkt att åka bil till. Så på söndag när det är dags för den regelbundna söndagsturen ladda stereon med With Oden On Our Side och låtsas att bilen är ett långskepp på ett av de sjuhaven…

Om Du nu har gjort upptäckten att det finns hål i din skivsamling ligger hela internet framför dina händer. Alla plattor finns där ute så du kan lyssna på dem, men kom ihåg: Stöd den goda smaken och köp det du gillar!

Fridens liljor över din arma själ.
//H

Read Full Post »

090327-mogel-pinnochio

Klassiska Boråspunkarna MÖGEL firar 25 år nästa år och vevar på som om det inte fanns någon morgondag. Bandet återförenades 2004 för några spelningar i hemstaden, själv såg jag en ösig spelning på McEwans. Det hela ger blodad tand och året där på ger min sig in i studion för att fästa Helt jävla såld. Bandet har gått tillbaka till rötterna och sjunger åter igen uteslutande på svenska till ljudet av snabb melodiös hardcorepunk som den lät runt 1980. Till min stora glädje svänger det på rätt bra, framför allt den digitala EP’n Det här är Borås inte Umeå som finns att ladda hem från deras hemsida, är riktigt skön!

Surfa dit nu och ladda hem och njut av brilljandta Spegelpunk, Terrorist Attack och Det här är Borås inte Umeå!

Det här är punk! Förihelvete!
//H

MP: Mögel – Försök inte fly (Helt jävla såld, 2005)

Read Full Post »

« Newer Posts