Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Recension’ Category

Läser dagens recensioner i GP och kan inte annat än små le och mysa åt Annica Hedbrant avslutning på recensionen av NIRVANA 2002.

Efter denna förtjusande gurgelfest står det klart att den där futtiga, koftälskande Seattle-gruppen är den som rättmätigt borde ha fått ändra sitt namn.

Bra där!
//H

Read Full Post »

090727-White_line_feverVisserligen är boken några år så de som är riktigt intresserade har garanterat redan läst den, men för er andra som funderar på det kan det vara intressant så jag drar till med en kort recension.

Mina förväntningar var faktiskt riktigt höga och jag såg fram emot att börja läsa Lemmys självbiografi. Den börjar som så många andra i barndomen med en kort beskrivning av föräldrar och familjeförhållande, det gamla vanliga helt enkelt. Läsaren får en beskrivning av hur Lemmy blev intresserad av musik, vilka band hand gillade och hur det hela började när det var dags att lira själv.

Det är just den delen av boken, historien om hur vägen ledde fram till MOTÖRHEAD som jag tycker är det bästa stycket i boken. Det berättar om hur Lemmy blev Lemmy på något sätt och det som jag tycker är mest anmärkningsvärt, om man får använde det uttrycket, är att han lyssnar på ”klassisk” rock n’ roll och pop men ändå hamnar som sångare i ett av de hårdaste och röjigaste hårdrocksbanden. Ja, ni för gärna säga emot där, men tänkt efter lite och fundera på bandets backkatalog…

HAWKWIND avverkas givetvis och Lemmy talar sig varm om detta band på ett sätt som ibland får mig att tro att han gärna hade velat spela i det istället för MOTÖRHEAD. Det kanske bara är jag som uppfattar det så men det slår mig likväl. När det sedan är dags för huvudattraktionen att ta plats i läsarens fokus bereder jag mig på riktiga rövar historier, för det är väl ingen som undgått att höra alla rykten och myter om Englands finaste. Men det blir någon form av antiklimax, det blir aldrig några historier som får mig att skratta högt, undra om det verkligen är sant och ge mig ansiktsuttrycket ”Ja! Eller hur!!!”. Visst bjuds det på historier men russinen saknas…

090727-lemmyEn annan sak som slår mig är hur rykten om Lemmys eventuella nazistsympatier, eller för den delen rasistiska åsikter, aldrig försvinner. Visst, det är lätt att i en bok skriven flera år senare dementera att man på något sätt skulle hyst dessa åsikter, men Lemmys värmande beskrivningar av människor oavsett kön och hudfärg är inget som kan ha uppstått på senare år, utan är något som han alltid har haft med sig. Så nu borde väl sista spiken i den kistan sitta där den skall!
Att Lemmy är en riktigt knullgubbe är ju varken en nyhet eller sensation, dock tycker jag det är positivt att han alltid verkar ha haft en respekt för det motsatta könet som inte hör/hörde till vanligheterna i hårdrocksscenen. Att Lemmy inte heller tycker att feminism är speciellt ögonbrynshöjande, alltså i nedlåtande mening mot de som kallar sig feminister, tycker jag är rätt coolt. Även om herr Kilmister givetvis inte verkar ett dugg insatt i ämnet, än mindre intresserad. Antar att det beror på att han känner sig för gammal för att bry sig nu.

På det hela taget är det en underhållande bok och värd att läsa, skulle dock rekommendera att läsa den på engelska så man får med sig Lemmys språk. Tror att det bidrar till att boken känns än roligare då. Så där har du ditt boktips för vår hederliga svenska sommar!

“If you think you are too old to rock ‘n roll then you are.”
//H

NP: High On Fire – Waste Of Tiamat (Death is this Communion, 2007)

Read Full Post »

Det har varit lite glest på inlägg den senaste veckan, det beror på att jag dels har jobbat ganska mycket samt att jag spenderade helgen på Riksstämma i Kalmar som ombud för Djurens Rätt Göteborg. Om det kan ni läsa här, ni ser mitt röstkort och diverse prylar på första bilden. Nu tillbaka till musiken och inhandlade plattor den gångna månaden

090526-plattor_maj

MACHINE HEAD – Burn My Eyes (RR Classics, Delux vinyl 180gr)

Inte så mycket att snacka om här egentligen. MACHINE HEADS klassiska debut på 180g vinyl släppt för något år sedan. Tyvärr så är inte kvalitén vad den borde vara, ljudet är lågt och det saknas tryck i skiten. M.a.o. CDn låter bättre.

CHRISTIAN KJELLVANDER – Songs From A Two-Room Chapel

Solodebuten från LOOSEGOATs sångare och gitarrist är en lysande platta som jag inte haft i min ägo innan. Tyvärr har inte CHRISTIAN kommit upp på samma nivå på efterföljande plattor men jag hoppas att han inte ger upp!

NOFX – Frisbee

Årets NOFX giv är en knarkindränkt historia där Fat Mike besjunger diverse sätt att bli full och hög på. Är väl inte stormförtjust i ämnet precis och jag misstänker att det bidrar till att jag tycker Frisbee är svagare än de två senaste skivorna. Men vi får tolv punkrockstänkare av god kvalité, dock tror jag inte det räcker för att bräcka RANCIDs nya giv Let The Dominoes Fall. Men kombinationen sol, öl och NOFX passar som handen i handsken!

SONIC RITUAL – 7”

Tre låtars debutsjua från Stockholms punkmetaloutfit SONIC RITUAL är på a sidan en svängig historia i form av riviga Take The Edge Off. B sidan är däremot inte lika stark, instrumentala A Silver Express (Through the Valley of Death) bygger upp stämningen inför Vulture Cvlt. I väntan på 12” EPn som väntas komma vilken dag som helst rekommenderar jag att du försöker få tag på ett ex.

BLACK PYRAMID – 7”

Så kom den äntligen! Sjuan som blev vald till 2008 års bästa enligt Too High To Get It Right. Nu är det inte själva skivan som var försenad utan leveransen från Holländska Electric Earth to närmare tre veckor. Det var väl värt att vänta på för a sidans Visions Of Gehenna är en svängig doommacka som för tankarna tillbaka till kultförklarade SLEEP. Andy Bereskys sång gör sig enormt bra till de släpiga gitarriffen och jag får gåshud av Massachusetts tuffaste trio. B sidans Caravan börjar trevande för att nästan direkt bjuda på tunga toner, men plötsligt bryts tempot och ett svävande ljudlandskap bäddar in och vaggar lyssnaren långsamt och försiktigt. Min rekommendation är såklart: köp!

ISIS – Wavering Radiant

Även denna platta fick jag vänta länge på. Långsamma och sunkiga Sweden Rockshop, flickvännen köpte en MACHINE HEAD hood i julklapp som luktade rök och öl, sa aldrig att de inte tänkte leverera skivan på utsatt release datum den 25 april utan väntade till datumet för CDn som var någon vecka in i maj.

Wavering Radiant är som en blandning av ISIS tidigare verk, tyvärr hettar det aldrig till ordentligt och det känns lite som en dag på jobbet för dessa gossar. Lite synd tycker jag allt, fast bandets lägsta nivå ligger ju i kant med andra bands höga nivå så bli inte förvånad om den här plattan dyker upp på topp 3 när årets ska summeras. Samtidigt är det lite för tidigt för mig att ge något riktigt omdöme på den här dubbel LPn då den inte har sjunkit in ännu, och jag misstänker att det kommer ta ett tag till att absorbera den fullt ut. Så jag får återkomma i fallet ISIS Wavering Radiant. Givetvis är dock orden: köp!

Hail Seitan!
/H

Read Full Post »

090226-lamb_of_god_-_wrathDet är först i tredje spåret, Set to Fail, det börjar röra på sig ordentligt i riffkavalkaden Wrath som LAMB OF GOD har döpt sitt femte helrör till. Efter ett intro modell standard och en rätt slät visa blommar attacken ut på alvar och bandet varvar upp sin bulldozer och sätter iväg rakt mot lyssnaren för att nå en tempomässig topp i fjärde spåret.

Här ifrån har bandet vett att bara köra i en riktning och det är rakt fram och krossa det som står i vägen. Det jag gillar mest med LAMB OF GOD är deras förmåga att skriva svängiga riff med både groove, teknik och variation, och sedan sätta samman allt i välkomponerade stycken som ger känslan av att man är ute på en resa. Ja, jag gillar den här skivan ordentligt och målar gärna med superlativen.

090226-lamb-of-god-grupp

Det finns dock en grej jag stör mig på, och det är något som jag alltid sett som LAMB OF GODs svaga länk. Sången! Randy Blythe är ingen stor sångare och jag får känslan att man genom att överproducera sången försöker dölja detta. Randy är grötig, statisk och kör några få trix för att variera sig, med det förstör definitivt inte helhets intrycket.

090226-chris_adler

Förutom själva riffandet står skinpiskaren Chris Adler för små guldkorn i form av grindaktiga virvelpartier som är så snyggt genomträngande att det lyfter låtarna ytterligare. Trumspelet är en detalj som tidigare har tilltalat mig med bandet och jag får nog säga att Chris tillhör mina favorit trummisar.

Produktion och ljud i övrigt är riktigt bra, man hör också på produktionen att det är LAMB OF GOD även om låtarna i sig är bättre riktmärken i det fallet. För en metalskalle känns Wrath som ett givetköp!

Nytt betyg: 7 horn av 10. (Gammalt: 8,2 horn av 10)

Hemsida: lamb-of-god.com
MySpace: myspace.com/lambofgod

//H

UPPDATERING 11/3-09: Degradering

Det kan ha varit för att det var första recentionen eller bara allmänt glädjerus, men jag känner att jag gav Wrath ett lite för högt betyg och sänker däför till 7,0! Skivan är riktigt bra men inte så bra som jag först skrev.

Read Full Post »