Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mötley crüe’

Blanda lite TWISTED SISTER, MÖTLEY CRÜE, JUDAS PRIEST, VAN HALEN och en handfull klassiska heavy metal band till och du får…STEAL PANTHER!

Read Full Post »

090529-luxor4221Det är egentligen en dålig idé från början. Mitt nya projekt. Projekt: Nostalgi! Skivspelaren på bilden är av samma modell som jag runt 1983-84 spelade MÖTLEY CRÜEs Too Fast For Love och Shout At The Devil på. En gammal hederlig Luxor 4221:a från mitten av 70-talet, det här var en av Luxor Radios budgetmodeller och kostade i runda slängar 3000kr (enligt en källa på nätet). En 2:a i mina gamla kvarter i Alinge kostade strax under 2000kr 1975 och idag kostar en Rega P1 runt 2500. Ni förstår ju vilken nivå vi ligger på här.

Dock ifrågasätter jag min egen pris spekulation, känns lite orimligt att min farsa ger mig en skivspelare som 7 år tidigare var dyrare en månadshyra för vår 3:a. Efter en mer noggrann efterforskning uppges efterföljande modell, Luxor 9381, ha kostat 700kr. Enligt HiFi-handboken låg priset för en Luxor 9381 på runt tusenlappen. Det låter ju också som en mer rimlig prisklass för farsan som då var en riktig metallarbetare!

Planen ligger dock fast! Jag ska se till att den här stiliga pjäsen kommer välljuda inom kort. I dagsläget fattas drivrem, pickupplatta, pickup och nål. Bara de grejorna går på från 600 kr upp till 1500 beroende på vilken pickup jag väljer. En billig gul som kommer vara direkt oestetiskt eller en, som om renoveringen inte blir bra funkar lika bra på någon annan spelare, lite dyrare Shure eller Nagaoka..? Vi får se, beställning kommer ske när skatteåterbäringen har kommit så fortsättning följer…

Två dumma misstag

Hur mycket har jag betalat då? 50 spänn, så det kvittar mig om jag får ordning på det eller ej. I alla fall i dagsläget när jag inte har slängt ut dryga tusenlappen på reservdelar. Dessutom har jag hittat en auktion på Tradera där samma modell gick för 245kr, tillsynes välvårdad och i bra skick, dessutom fanns den här i Stenungsund. Synd!
090529-sansui350AaFör att spä på hur synd det är om mig ytterligare, och blottlägga min dumhet, så måste jag berätta om en Sansui 350A stärkare som jag hittade på Returvaruhuset i onsdags. Visste inte vad det var för stärkare och märke, men jag viste att man (jag) skulle kunna göra ett fynd! Istället för att paxa skiten och hämta min flickvän plockar jag ut stärkaren ur hyllan, det är att riktigt kabeltrassel och jag misstänker att ingen hade tittat på den efter den ställdes dit, jag tittar länge på den och antecknar namn och modell. Sedan skyndar jag i väg för att plocka upp AntiCristel. Efter en befogad utskällning, en sökning på nätet och ett skamset telefonsamtal fick jag ur mig vad det var som hade förhalat mig. (Nä, det var absolut inte mitt eget fel.) Efter en snabb överläggning beslutades det att jag kunde lägga 200kr på stärkaren. Till min STORA besvikelse är dock stärkan redan såld och jag grämer mig nått enorm över mitt misstag. Dessutom sabbade jag min flickväns dag också.

Trösten

Så Luxor spelaren får ses som lite tröst, det räckte dock inte utan jag var tvungen att bre på med en platta också. Det är den ni ser på bilden. Senaste CANDLEMASS mackan Death Magic Doom slank ner i en skivkasse från Bengans.
Såg förresten Jesper Strömblad sittandes i en soffa på Bengans Café, han såg ut väldigt fräsch ut tillskillnad för ett tag sedan då det meddelades att han tog en paus från IN FLAMES för att ta tag i sitt alkoholberoende.
Dessutom såg det ut som Tomas Lindberg gjorde sin första dag på hyfsat nyöppnade Rockhouse Records.

Kontentan

Se för fan till att lyssna ordentligt på din partner när denne ska göra något på ett visst utsatt klockslag så du vet vad du ska göra!
Hittar då vad som i magen känns som ett fynd. Köp!
Undvik nostalgi som kostar skjortan! Om du inte har en eftersläpande trettioårskris att ta hand om.
Köp fler skivor! Det mår själen bra av.

Beat the rhythm with their bones!
//H

NP: Soundgarden – She Likes Surprises (Superunknown, 1994)

Read Full Post »

090417-rsd

Här om dagen låg jag i soffan och lyssnade på MOTÖRHEADs March Ör Die när plötsligt minnena från dagen när jag stod i skivaffären och lyssnade på skivan första gången dök upp. Det var i slutet av sommarlovet 1992 och tillsammans med ett par polare hängde vi på Leuchovius för att bläddra bland skivorna och slå ihjäl tid som vilka andra sjuttonåringar som helst.

Leuchovius Musikvaruhus var något av en institution i Alingsås. Exakt när den öppnades vet jag inte men enligt ett reklamblad för Levingitarrer jag hittade på nätet var affären väl etablerad 1939. Under 1980-talet låg affären mitt på Kungsgatan i Alingsås. Butiken hade två nivåer, gatuplanet fylldes upp med skivor, kasetter, nothäften och de populäraste instrumenten. På andra våning fanns avdelningen för pianon och flyglar, men också klassiska stråk- och blåsinstrument samt den lite mer moderna rockinstrumenteringen. Uppskattningsvis var nog butiksytan runt 200-300 kvm stor.

090417-motley-vinyl-picture-recordJag kan med säkerhet säga att alla Alingsåsare, och folk från bygden runtomkring, som levt från början på 1900-talet till millennieskiftet och med det minsta musikintresse har minnen av och ett förhållande till Leuchovius. För egen del lades grundet till musikintresset i början på 80-talet och skivor som MÖTLEY CRÜEs Too Fast For Love, Shout At The Devil och Theatre of Pain och IRON MAIDENs The Number Of The Beast. Av någon anledning har just inköpen av dessa skivor etsat sig fast i minnet. Antagligen för jag har en sådan där historia om en polare som inte fick lyssna på hårdrock för sin mamma, han introducerade Too Fast For Love och MÖTLEY blev favoritbandet direkt!

Tillbaka till 1992

Vi den här tiden var det okej för oss att lyssna på skivorna innan vi köpte något, faktum var att vi inte behövde köpa något längre utan fick lyssna på skivorna i alla fall. Några år tidigare, när vi var yngre, var det inte helt okej att lyssna på skivorna innan om man inte hade någon förälder med sig. Men nu var vi etablerade kunder och då fick man. Det här utlägget huruvida man får lyssna på skivorna eller inte kanske framstår som konstigt för de som inte känner till Leuchovius något bistra personal. Det var något som de var lite kända för, en del tycker de var sura jämt. Andra, som mig inkluderad, märkte det någon enstaka gång.

Bilderna som dyker upp i mitt huvud föreställer den vita disk med Bang & Olufsens lurar som liknade telefonlurar utan mikrofon och de klassiska stora AKG lurarna. Det fanns även en knapprad vid varje par lurar där man kunde spola eller hoppa fram på skivan, vi snackar vinylspelare nu och inte CD. Som ett skydd för de Bang & Olufsens skivspelare satt det en vinklad glasskiva där man även snyggt kunde lägga upp konvolutet till skivan man lyssnade på. Leuchovius var ensamma i stan med att ha en sådan fräck och modern anläggning och jag blir faktiskt lite imponerad av minnet. De andra skivbutikerna, Skivor & Tobak och Skivbolget kunde inte riktigt mäta sig med detta.

Skivköpet

090417-marylin-vinyl2När jag tänker tillbaka på det så lägger sig ett romantiskt skimmer över det hela. Jag älskade att dra ner till skivbutiken, kolla om det hade kommit något nytt och få provlyssna. Om jag gillade, köpa! Sedan fort hem och lägga vinylen på talliken, fatta konvolutet och studera det noggrant till tonerna av dundrande trummor, mullrande basar, skrikande gitarrer och ylande sångare. Det var livskvallitet för en ung hårdrockare!
Steg två efter hemkomsten var att spela in skivan på band. Detta var något min farsa var noga med att jag gjorde så jag inte skulle repa skivan. Idag är jag glad för detta, speciellt när jag tittar på mina gamla vinyler som i de flesta fall är i bättre skick än tjugo år yngre CD-skivor.

I dag är däremot mina skivköp inte fullt lika romantiska. Dels för att jag nästan uteslutande beställer mina skivor via internet och för att jag redan har hört skivan otaliga gånger innan. Ibland kan jag tycka att det är lite tråkigt men jag är också trött på alla de köp jag har gjort för att jag har hört en eller ett par bra låtar från en skiva. Det är inte så att de inte är värda att äga men jag vill hellre ha kvallitet än kvantitet. Fast det bästa är att de båda går att kombinera.

Skivaffärsdagen 18 april – Record Store Day

Att skivaffärerna blir färre vet alla om vid det här laget, en del tycker det är tragiskt andra bryr sig inte. Snart konverseras det säkert om hur man köpte skivor i butik på samma sätt som farmor berättade att man köpte frukt hos grönsakshandlar’n och inte på ICA förr i tiden. För att råda bot och uppmärksamma det klassiska skivköpet tog självaste METALLICA initiativ till och spelade i en skivbutik i San Fransisco på den första Record Store Day i fjol. Givetvis sprider det sig som en gräsbrand i Australien och Initiativtagarna i Sverige är The Beat Goes On, Record Hunter och Pet Sounds i Stockholm, samt Folk å rock i Malmö. Men även andra butiker hänger på så som Bengans i både Göteborg och Stockholm.

För oss med smak för den tyngre och hårdare musiken finns Sound Pollution som alternativ. Bland annat kan du förhandslyssna på ISIS nya giv Wavering Radiant. Tyvärr då exklusivt för de som bor i eller i närheten av Stockholm.

090417-rsd-sp

Men häng inte läpp för det! Samla ihop ett gäng polare, ta med familjen, pojkvän/flickvännen och ta en sväng under lördagen till din lokala skivlangare. Häng lite i affären, bläddra bland skivorna, lyssna och gå framför allt inte tomhänt där ifrån! Köp något nytt, något gammalt, något dyrt eller något billigt. Efteråt kan ni ju hänga på ett kafé och snacka om era inköp eller ordna ett lyssningsparty på kvällen med dryck och tilltugg! Det blir garanterat succé!

Själv har jag spräckt både skivbudget och övrig budget för den här månaden så det blir till att fira ettårsdagen med världens bästa flickvän i stället!

Läs mer:
Record Store Day
Record Store Day nu även i Sverige – skivbutikerna hyllar sig själva 18 april
Record Store Day Sweden – MySpace
Bengans

Köp. En. Skiva.
//H

Va?!? Hur det gick för Leuchovius? De fick slå igen i början på 2000-talet. Givetvis var den vikande försäljningen en faktor men jag tror även att de inte kunde anpassa sig till de nya tiderna. Fram till slutet av 90-talet var fortfarande vinylavdelningen större än cdavdelningen. Givetvis säljer man inte tillräckligt då. De hade även fått ordentlig konkurens på musikinstrumentfronten av MX – Musikexperten där man kunde gå in och lira på vilken gitarr man ville utan frågor om man skulle köpa.

Read Full Post »

Under många år stod min vinylspelare orörd och trasig högst upp i stereostacken. Ja, den skulle stå framme trotts att den inte blev lagad. Och när jag flyttade till den lägenhet jag bor i nu hamnade den på grund av utrymmesskäl uppe i ett skåp i hallen. Där har den stått fram tills för en stund sedan.

Nu står den och snurrar på bordet framför mig med SMOOTH AND GREEDYS Boogie Woogie Riot part 2 på stereon. Kommer inte ihåg vilket år jag köpte den men en kvalificerad gissning borde vara 1997 i Växjö. På den tiden köpte jag fortfarande vinyl och gärna 7″ för jag hade någon förhoppning om att inom en snar framtid kunna införskaffa en jukebox och fylla den med riktigt bra musik. Tyvärr har jag inte förverkligat den drömmen men man vet ju inte vad som händer i framtiden…

Pinsamheter i vinylbacken

När jag tittar över min vinylsamling kan jag lätt säga att två tredjedelar är i stort sett ren skit. Under den senare delen av 80-talet ville jag gärna bli DJ och lira 12″ på diskotek, och det blev väl ett och annat knattedisko men jag ville ju så mycket mer. Dock lyckades jag samla ihop en hel del maxisinglar och samlingsplattor och varierande tvivelaktig grad. Det finns också en del MÖTLEY CRÜE, EUROPE, GUNS N ROSES och STREBERS, men det här är ju från en period där jag började köpa skivor på CD.

HELLACOPTERS från Debaser 26/10-08

Vid tiden runt HELLACOPTERS första singlar började jag köpa 7″ igen, mest skedde inköpen via postorder från Sound Polution vilket ibland ledda fram till riktigt dåliga inköp. Så här i efterhand känns det som jag inte hade någon koll alls eller så köpte jag helt enkelt fel plattor. I vilket fall så kände jag för att kolla igenom vad jag hade och lyssna på några klassiker.

Klassikerna

Efter att ha fått igång skivspelaren med hjälp av PANTERA 12″ Hostile Moments (innehållandes I’m Borken, Mouth For War, Walk (cervical mix) och Fucking Hostile (biomechanical mix)) lade jag på CULT OF LUNA Cover 7″ (sid a: SMASHING PUMPKINS – Bodies, sid b: UNBROKEN – Recluse). Jag har tidigare bara lyssnat på mp3 versioner av denna sjua och tyckt att den lät rätt trist men nu. Den är riktigt bra! Och jag ska spela den en gång till innan kvällen är slut.

Efter CULT OF LUNA så lyssnade jag på redan nämnda SMOOTH AND GREEDY och jag gillar fortfarande deras garagerockabilly och gör en googling för att hitta dem på MySpace.

En EP som jag gillade mycket när jag hade köpte den var THE QUEERS Bubblegum Dreams med låtar som Punk Rock Girls och Beach Boys covern Little Honda, och fortfarande får den mig att bli så där punkrockglad som man kan bli.

THE QUEERS video för Punk Rock Girls

THE LET’S GO’S! är ett annat svenskgäng som fortfarande lirar och finns på MySpace och har två sjuor i min back, Rock ‘N’ Roll 7″ och spliten med THE DESTITUTES. THE LET’S GO’S! insats på båda är bra och det finns inte så mycket att säga om deras musik som handlar om rock n’ roll (jo, faktiskt), brudar och party. Så mycket mer behövs inte!

Givetvis lyssnar jag på en del 7″ som jag inte går in närmare på här, mest för att jag inte tycker dom är tillräckligt bra och förtjänar att nämnas, mer här kommer några smakprov:
ELECTRIC FRANKENSTEIN – Action High/Out There (F-Word)
THE SOUP DRAGONS – Mother Universe
KIDS ARE SICK – Backstabbers Ride For Free
D GENERATION – Wasted Years

Manu Chao är ju en snubbe som är stor och poppis nu för tiden och de flesta vet väl vid det här laget att han även var en av medlemmarna av/bakom MANO NEGRA. Fransmännens hit King Kong Five är en låt jag fortfarande gillar skarpt, med på singel finns också b-sidan Soledad skriven av just Manu Chao.

MANO NEGRA från Hutlsfred 1991

100 Miles And Runnin’ tog mig med storm 1990, visserligen lyssnade jag på en del hardcore hip-hop men dessa svarta grabbar som sprang ifrån snuten fortare än jag kunde säga rap. Med texter från gatan om grov kriminalitet, våld och droger tog det till och med LAPD och FBI på sängen, det ryktades då om att lata snutar sket i att spana utan köpte bara senaste vaxet med N.W.A. för att vete vem som gjord vad i Compton.

1992 hoppades jag att jag kunde impa så mycket på en tjej genom att köpa THE CURES singel Friday I’m In Love att jag fick hångla med henne. Det blev inget hångel och inga fler plattor med THE CURE trots att jag tycker bandet är bra men den här lär snurra fler gånger hemma hos mig.

THE CURE live 2008

Det börjar bli dags att knyta ihop bloggen för idag men innan jag gör det ska jag avsluta med två singlar jag har snott av farsan. JIMI HENDRIX EXPERIENCE levererar två sköna låtar i form av, b-sidan först, Stone Free och Hey Joe och även om jag har gillat de här låtarna har jag aldrig fastnad riktigt för Hendrix. Tror det kan bero på att jag inte gillar, eller kanske gillade, det där flummiga 60-talet och deras långa jam i låtarna. Men Jimi är ju ändå Jimi och det som slår mig nu är hur simpla låtarna egentligen är i instrumenteringen. Det är precis lagom av allt hela tiden, trummor och bas skapar ett  groove som med ett skönt flow driver låtarna framåt medans Jimi fyrar av licks och tricks. Dessutom har han ju en djävla skön röst också.

1966 släppte ROLING STONES den låt som enligt mig är deras bästa, men först ska vi även här börja med b-sidan Long Long While som känns som en typisk lugnare ROLINGS STONES visa och faktiskt är riktigt tråkig. På a-sidan finns den då; Paint It Black som i mitt tycke är bandets bästa låt och jag vet inte riktigt vad der är som gör det. Det kan vara sångmelodin som även spelas med citar, den drivande basen, de taktfasta trummorna eller den mörka stämningen som genomsyrar låten? Någonstans där ligger sanningen.

ROLING STONES live 06/07

Jag tackar för att du har tagit dig tid att läsa så här långt och att du förhoppningsvis fått ut något av det. Annars rekommenderar jag att du kommer tillbaka om någon dag då jag tänker tipsa om en riktigt bra skiva som jag just nu lyssnar in mig på.

På återseende!

//H

På skivtalriken: ACCEPT – Starlight (Breaker, 1981)

Read Full Post »