Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘the soup dragons’

Under många år stod min vinylspelare orörd och trasig högst upp i stereostacken. Ja, den skulle stå framme trotts att den inte blev lagad. Och när jag flyttade till den lägenhet jag bor i nu hamnade den på grund av utrymmesskäl uppe i ett skåp i hallen. Där har den stått fram tills för en stund sedan.

Nu står den och snurrar på bordet framför mig med SMOOTH AND GREEDYS Boogie Woogie Riot part 2 på stereon. Kommer inte ihåg vilket år jag köpte den men en kvalificerad gissning borde vara 1997 i Växjö. På den tiden köpte jag fortfarande vinyl och gärna 7″ för jag hade någon förhoppning om att inom en snar framtid kunna införskaffa en jukebox och fylla den med riktigt bra musik. Tyvärr har jag inte förverkligat den drömmen men man vet ju inte vad som händer i framtiden…

Pinsamheter i vinylbacken

När jag tittar över min vinylsamling kan jag lätt säga att två tredjedelar är i stort sett ren skit. Under den senare delen av 80-talet ville jag gärna bli DJ och lira 12″ på diskotek, och det blev väl ett och annat knattedisko men jag ville ju så mycket mer. Dock lyckades jag samla ihop en hel del maxisinglar och samlingsplattor och varierande tvivelaktig grad. Det finns också en del MÖTLEY CRÜE, EUROPE, GUNS N ROSES och STREBERS, men det här är ju från en period där jag började köpa skivor på CD.

HELLACOPTERS från Debaser 26/10-08

Vid tiden runt HELLACOPTERS första singlar började jag köpa 7″ igen, mest skedde inköpen via postorder från Sound Polution vilket ibland ledda fram till riktigt dåliga inköp. Så här i efterhand känns det som jag inte hade någon koll alls eller så köpte jag helt enkelt fel plattor. I vilket fall så kände jag för att kolla igenom vad jag hade och lyssna på några klassiker.

Klassikerna

Efter att ha fått igång skivspelaren med hjälp av PANTERA 12″ Hostile Moments (innehållandes I’m Borken, Mouth For War, Walk (cervical mix) och Fucking Hostile (biomechanical mix)) lade jag på CULT OF LUNA Cover 7″ (sid a: SMASHING PUMPKINS – Bodies, sid b: UNBROKEN – Recluse). Jag har tidigare bara lyssnat på mp3 versioner av denna sjua och tyckt att den lät rätt trist men nu. Den är riktigt bra! Och jag ska spela den en gång till innan kvällen är slut.

Efter CULT OF LUNA så lyssnade jag på redan nämnda SMOOTH AND GREEDY och jag gillar fortfarande deras garagerockabilly och gör en googling för att hitta dem på MySpace.

En EP som jag gillade mycket när jag hade köpte den var THE QUEERS Bubblegum Dreams med låtar som Punk Rock Girls och Beach Boys covern Little Honda, och fortfarande får den mig att bli så där punkrockglad som man kan bli.

THE QUEERS video för Punk Rock Girls

THE LET’S GO’S! är ett annat svenskgäng som fortfarande lirar och finns på MySpace och har två sjuor i min back, Rock ‘N’ Roll 7″ och spliten med THE DESTITUTES. THE LET’S GO’S! insats på båda är bra och det finns inte så mycket att säga om deras musik som handlar om rock n’ roll (jo, faktiskt), brudar och party. Så mycket mer behövs inte!

Givetvis lyssnar jag på en del 7″ som jag inte går in närmare på här, mest för att jag inte tycker dom är tillräckligt bra och förtjänar att nämnas, mer här kommer några smakprov:
ELECTRIC FRANKENSTEIN – Action High/Out There (F-Word)
THE SOUP DRAGONS – Mother Universe
KIDS ARE SICK – Backstabbers Ride For Free
D GENERATION – Wasted Years

Manu Chao är ju en snubbe som är stor och poppis nu för tiden och de flesta vet väl vid det här laget att han även var en av medlemmarna av/bakom MANO NEGRA. Fransmännens hit King Kong Five är en låt jag fortfarande gillar skarpt, med på singel finns också b-sidan Soledad skriven av just Manu Chao.

MANO NEGRA från Hutlsfred 1991

100 Miles And Runnin’ tog mig med storm 1990, visserligen lyssnade jag på en del hardcore hip-hop men dessa svarta grabbar som sprang ifrån snuten fortare än jag kunde säga rap. Med texter från gatan om grov kriminalitet, våld och droger tog det till och med LAPD och FBI på sängen, det ryktades då om att lata snutar sket i att spana utan köpte bara senaste vaxet med N.W.A. för att vete vem som gjord vad i Compton.

1992 hoppades jag att jag kunde impa så mycket på en tjej genom att köpa THE CURES singel Friday I’m In Love att jag fick hångla med henne. Det blev inget hångel och inga fler plattor med THE CURE trots att jag tycker bandet är bra men den här lär snurra fler gånger hemma hos mig.

THE CURE live 2008

Det börjar bli dags att knyta ihop bloggen för idag men innan jag gör det ska jag avsluta med två singlar jag har snott av farsan. JIMI HENDRIX EXPERIENCE levererar två sköna låtar i form av, b-sidan först, Stone Free och Hey Joe och även om jag har gillat de här låtarna har jag aldrig fastnad riktigt för Hendrix. Tror det kan bero på att jag inte gillar, eller kanske gillade, det där flummiga 60-talet och deras långa jam i låtarna. Men Jimi är ju ändå Jimi och det som slår mig nu är hur simpla låtarna egentligen är i instrumenteringen. Det är precis lagom av allt hela tiden, trummor och bas skapar ett  groove som med ett skönt flow driver låtarna framåt medans Jimi fyrar av licks och tricks. Dessutom har han ju en djävla skön röst också.

1966 släppte ROLING STONES den låt som enligt mig är deras bästa, men först ska vi även här börja med b-sidan Long Long While som känns som en typisk lugnare ROLINGS STONES visa och faktiskt är riktigt tråkig. På a-sidan finns den då; Paint It Black som i mitt tycke är bandets bästa låt och jag vet inte riktigt vad der är som gör det. Det kan vara sångmelodin som även spelas med citar, den drivande basen, de taktfasta trummorna eller den mörka stämningen som genomsyrar låten? Någonstans där ligger sanningen.

ROLING STONES live 06/07

Jag tackar för att du har tagit dig tid att läsa så här långt och att du förhoppningsvis fått ut något av det. Annars rekommenderar jag att du kommer tillbaka om någon dag då jag tänker tipsa om en riktigt bra skiva som jag just nu lyssnar in mig på.

På återseende!

//H

På skivtalriken: ACCEPT – Starlight (Breaker, 1981)

Read Full Post »