Så här är det: För några år sedan bestämde jag mig frör att gå från vegetarian till vegan för att testa hur det var och för att känna hur jag känna hur det var. Det var en prövotid som började med ett år, förlängdes till två o.s.v. Nu är min prövotid slut och dommen har fallit. Tyvärr är det så att min sympati för djuren inte håller till 100%. Det känns hemskt att erkänna men jag har inte helt enkelt angagemanget att alltid välja det vegatariska. Utan ibland vill jag ha det lako-ovo-vegatariska alternativet.
Med det här så ska jag förtydliga att jag aldrig kommer att lägga det som har varit ett djur på min talrik, aldrig köpa ett dussin ägg eller ett liter mjölk i affären. Jag kommer fortfarande köpa sojamjölk, sojayoghurt, havregrädde o.s.v. MEN, jag kommer inte vara hård på en del saker innehåller som innehåller mjölk eller ägg. Jag kommer undvika det till en viss gräns. Jag kommer fortfarande låta bli kärleksmums bakad på ägg eller liknande grejer för det som är kakor, godis och liknande. Det jag däremot kan töja min gräns på är sojakorv, burgare och liknande.
Jag vet att det låter illa, men jag har varken sympatin eller engagemanget att bryr mig fult ut.
//H
Vi börjar måndagen lite försiktigt (!) med ELECTIC WIZARDs Dopethrone som var min första kontakt med bandet. Året var 2000 och plattan damp ner i brevlådan när jag drev webzinet ((( SUPERSATAN ))). Jag fattade tycke direkt för de doomfuzziga Engelsmännen! Andra spåret Funeralopolis ger mig rysningar varje gång i den lite trevande inledningen och när krafterna släpps lösa känns det som bly helt plötsligt blivit som balsam för själen.
PangpårödbetanTHrashmetalmedSlayersom-strörstainspirationskällaochlitegöteborgsdöds-alaAtTheGatesochTheHaunted! Det är inga konstigheter – som Sveriges populäraste färjebartender skulle sagt. Redan i inledande titelspåret ställs skåpet på plats och flyttas inte ur fläcken. Tråkigt kan tyckas men det svänger och piskas på bra på Danskarnas sjätte platta inspelad i Antfarm Studio av Tue Madsen. Ja, ni fattar själva. I med skiten, tryck på play, höj volymen och headbanga!
Stilbildande doom metal och Chicagogänget TROUBLE förgyller din onsdag med sitt femte album, producerat av välkända Rick Rubin, Manic Frustration. Det här är en upptäckt jag gjort på senare tid för vem kan värja sig mot inledande riffet i inledande Come Touch The Sky, drivvet i ‘Scuse Me, tunggunget i bluesiga Fear, de smäktande melodierna i Rain, refrängstarka Memory’s Garden… Jag skulle kunna gå igenom hela plattan men det är bättre du lyssnar själv!
Satanism och en kärlek till MINOR THREAT är lika med SATANIC THREAT. Satanistisk hardcore helt enkelt! Det lånas friskt från den klassiska hardcoreoutfiten från Washington, D.C. och precis som med HATESPHERE är det inte mycket att snacka om. Vad jag vet så är detta bandets ända släpp och en platta som nu är lite svår att få tag på. Om man är lite internet kunnig kan man dock hitta den i mp3-format…
För Du som känner mig och Du som regelbundet läser min blogg kunde nog räkna ut med röven och en kritbit att NOFX nya giv Frisbee/Coaster skulle dyka upp så här på arbetsveckans sista dag och helgen står för dörren. Så. Djävla. Förutsägbart. På NOFXs tofte (?) platta handlar det mest om knark och alkohol ackompanjerat av kvalitetspunkrock. Känner dock att plattan inte är lika bra som föregående Wolves In Wolve’s Clothing och framför allt The War On Errorism. Men bjuds det på sol och bärs bjuder jag på NOFX.
När jag först hörde att EARTH CRISIS skulle släppa nytt blev jag lite skeptisk. Det är nio år sedan bandet släppte en platta med eget material, coverskivan Last Of The Sane släppt 2001, och medlemmarnas åtaganden i andra akter i bl.a. Freya och Path of Resistance har inte imponerat. Dessutom tyckte jag inte första smakprovet To Ashes var något vidare. Annat är det nu! To The Death är välskriven och välproducerad käftsmäll i bästa hardcore/metal anda. Dessutom får den mig att känna mig djävligt tuff när jag är på gymmet och pumpar upp mina veganska muskler! Vegan! For life!
Det verkar som om min flickvän limmat fast ett par AMON AMARTH plattor i yankeebilens CD-växlare, för varje gång jag sätter mig i bilen så är det antingen With Oden On Our Side eller Twilight of the Thunder God som snurrar igång. Inte mig emot! Stockholmarnas melodiösa och episka vikingadöds passar alldeles utmärkt att åka bil till. Så på söndag när det är dags för den regelbundna söndagsturen ladda stereon med With Oden On Our Side och låtsas att bilen är ett långskepp på ett av de sjuhaven…
SUPERSATAN 