Slaughter Of The Bluegrass – Twilight Of The Thunder God

SLAUGHTER OF THE BLUEGRASS har åter igen släppt ifrån sig en metalhit, denna gång i from av AMON AMARTHs Twilight Of The Thunder God. Du kan lyssna nedan eller ladda hem från bandets hemsida.

Originalet

Slaughter Of The Blugrass – Twilight Of The Thunder God

Read Full Post »

Hitlist

Medans stormen river i träden utanför ska jag tala om för dig vilka schyssta plattor som förgyller min höst! Orsaker till extas med andra ord.

RUNEMAGICK – Darkness Death Doom

11 helrör, 3 halvböj, 3 groggar, 6 stora stark, 1 vinare och en direkt ur kranen på knappt 20 år är imponerande! (De ostiga alkoholmetaforerna får du lista ut med hjälp av Metallum.) Började för ett tag sedan med liveskivan Dark Live Magick och förstod att jag måste ge bandet en ordentlig chans att visa vad de går för. Tyvärr tog det väldigt lång tid men nu har Darkness Death Doom några varv och djävlar vilken ångvält! Blandningen av doom och döds är så fin att det är en ren nutning från början till slut!

Lyssna själv på Spotify eller MySpace och läs en nygjord intervju med Nicklas ”Terror” Rudolfsson på Global Domination.

BARONESS – Blue Record

Årets bästa platta! Årets snyggaste omslag! Årets köp nu!

BLACK SABBATH – Black Sabbath

I februari nästa år är det 40 år sedan BLACK SABBATHs debut släpptes. Man skulle rent krasst säga att det nalkas 40 års kalas, det är dags att fira metal! Trots åren så står sig plattan väl i jämförelse med årets släpp. En nyutgåva kom i år, tillsammans Paraniod och Master Of Reality, i en deluxe-serie. Se till att de hamnar i din skivhylla!

Spotify

AMON AMARTH –Allt!

Stockholmarnas episka dödsmetal med vikingatema har blivit ett soundtrack i den regngråa hösten. Jag får en känsla av hur det kan ha varit att stå i fören på ett långskepp ute på Nordsjön med destination de brittiska öarna och plundringståg som resans höjdpunkt. Dock får nog de gamla munkarna på Lindisfarne kloster vara glada att de sjörövarna inte hade AMON AMARTH som soundtrack. Då hade de brittiska öarna varit lika mytomspunnet som Atlantis.

Spotify eller MySpace

MASTODON – Blood Mountain

Många har hyllat årets giv Crack The Sky och visst, det är en bra skiva men i jämförelse med Blood Mountain så är den blek. Tyvärr. För jag hade stora förhoppningar och höga förväntningar men det slog aldrig in. Tur då att man kan plocka fram en tidigare giv och bara låta den krossa allt.

Spotify eller MySpace

Fridens!
//H

Read Full Post »

Bokläsandets ädla konst

Jag har ingen gedigen litterär historia att tala om, det vill säga, jag är ingen bokmal. De böcker jag äger får plats på två hyllplan i en standard bokhylla, och då är ändå hälften skolböcker eller liknande faktaböcker. Ibland kan jag tycka ett det är konstigt då jag verkligen uppskattar en välskriven text men jag har aldrig hittat min bag bland alla böcker. Visserligen har jag inte letat heller. Ibland läser jag dock en bok och ofta fastnar jag och kan inte sluta läsa. Jens Lapidus Snabba Cash var en bok jag inte kunde släppa. Uppföljaren Aldrig Fucka Upp var inte lika bra och jag tröttnade rätt hårt på alla töntiga gangsters, men Gängkrig 145 ska givetvis inhandlas senare denna månad.

Pest eller kolera

Senaste boken jag läste är High Fidelity, jag gillar filmen men har naturligtvis inte läst boken förrän nu. Den gemene åsikten är ju att boken alltid är bättre an filmen. Jag håller inte med. En bok är en bok, en film är en film. Men i det här fallet är filmen mycket bättre än boken. Eftersom det är själva musiknörderiet jag gillar i filmen, fast jag i dag inte förstår varför, så blir Robs kärleksdravel skitjobbigt i längden. Dessutom blir vissa detaljer tydligare och djävligt pinsamma. Bland annat när Barry föraktar en snubbe som vill köpa en skiva med STEVIE WONDER för låten I Just Called To Say I Love You. De andra gossarna i butiken håller givetvis med, men Rob har inga som helst problem med WHAM!?! Jag vet inte… Last Christmas I Gave You My Heart eller I Just Called To Say I Loved You känns inte riktigt so matt välja mellan pest eller kolera. Snarare pest eller influensa.

Strax innan slutet tröttnade jag och skumläste igenom resten för att hitta SONIC DEATH MONKEY-scenen sedan lämnade jag tillbaka skiten på biblioteket. Tog med mig Lemmy biografin White Line Fever istället. Redan prologen knäckte High Fidelity med kokainlängder. Om det inte hade varit för att jag måste tala om det här för hela världen och världsliga ting som att söka jobb, hade jag suttit med näsan i boken.

Musik eller böcker

Tanken på varför jag inte har läst fler biografier och böcker om musik slår mig. Finner att jag inte har något bra svar. Kanske är det så att jag inte har varit så intresserad av historieberättandet i böcker, eller låtar för den delen om vi ska snacka musik. Jag har alltid tyckt att samhällskritik eller politik har varit intressantare i musik än historier a la AMON AMARTH. Det kan också vara så att jag har tyckt att en bok är för lång och hållit mig till tidningar istället. Fast ljudböcker har ju funkat, men även där kan jag inte göra något annat än att lyssna och det blir djävligt begränsande och man få inget annat gjort. Fast det givna svaret är att jag alltid har gillat musik mycket mer, så är det fortfarande, så kommer det alltid vara.

Men jag ska försöka bli bättre på att hitta böcker som kan intressera mig. För jag gillar verkligen att läsa och jag vill även bli bättre på att skriva själv, och då är ju böcker en outtömlig källa av kunskap och inspiration. Visserligen är kanske inte Lemmys självbiografi den bästa läroboken men den lär vara djävligt underhållande. Det räcker för mig. Så länge.

Killed. By. Death.
//H

NP: Rancid – I Ain’t Worried (Let The Dominoes Fall, 2009)

Read Full Post »

Sju plattor på sju dagar – vecka 20

Från början var det meningen att ”Metal hela veckan” skulle vara en återkommande rubrik och tips på plattor, en för varje dag. Tyvärr blev det inte så, förrän nu! Så här kommer en lista på sju plattor att upptäcka under kommande vecka, en platta för varje dag. Den gamla rubriken indikerade att det ska vara metal, men min musiksmak är bredare än så, därför byter jag namn till ”Sju plattor på sju plattor” så skapar jag ingen förvirring runt det. Hoppas du hittar något nytt som du gillar!

Måndag: ELECTRIC WIZARD – Dopethrone (Rise Above, 2000)

Vi börjar måndagen lite försiktigt (!) med ELECTIC WIZARDs Dopethrone som var min första kontakt med bandet. Året var 2000 och plattan damp ner i brevlådan när jag drev webzinet ((( SUPERSATAN ))). Jag fattade tycke direkt för de doomfuzziga Engelsmännen! Andra spåret Funeralopolis ger mig rysningar varje gång i den lite trevande inledningen och när krafterna släpps lösa känns det som bly helt plötsligt blivit som balsam för själen.

Tisdag: HATESPHERE – To The Nines (Napalm Records, 2009)

PangpårödbetanTHrashmetalmedSlayersom-strörstainspirationskällaochlitegöteborgsdöds-alaAtTheGatesochTheHaunted! Det är inga konstigheter – som Sveriges populäraste färjebartender skulle sagt. Redan i inledande titelspåret ställs skåpet på plats och flyttas inte ur fläcken. Tråkigt kan tyckas men det svänger och piskas på bra på Danskarnas sjätte platta inspelad i Antfarm Studio av Tue Madsen. Ja, ni fattar själva. I med skiten, tryck på play, höj volymen och headbanga!

Onsdag: TROUBLE – Manic Frustration (Def American, 1992)

Stilbildande doom metal och Chicagogänget TROUBLE förgyller din onsdag med sitt femte album, producerat av välkända Rick Rubin, Manic Frustration. Det här är en upptäckt jag gjort på senare tid för vem kan värja sig mot inledande riffet i inledande Come Touch The Sky, drivvet i ‘Scuse Me, tunggunget i bluesiga Fear, de smäktande melodierna i Rain, refrängstarka Memory’s Garden… Jag skulle kunna gå igenom hela plattan men det är bättre du lyssnar själv!

Torsdag: SATANIC THREAT – In To Hell (Gloom Records, 2008)

Satanism och en kärlek till MINOR THREAT är lika med SATANIC THREAT. Satanistisk hardcore helt enkelt! Det lånas friskt från den klassiska hardcoreoutfiten från Washington, D.C. och precis som med HATESPHERE är det inte mycket att snacka om. Vad jag vet så är detta bandets ända släpp och en platta som nu är lite svår att få tag på. Om man är lite internet kunnig kan man dock hitta den i mp3-format…

Fredag: NOFX – Frisbee/Coaster (Fat Wreck Chords, 2009)

För Du som känner mig och Du som regelbundet läser min blogg kunde nog räkna ut med röven och en kritbit att NOFX nya giv Frisbee/Coaster skulle dyka upp så här på arbetsveckans sista dag och helgen står för dörren. Så. Djävla. Förutsägbart. På NOFXs tofte (?) platta handlar det mest om knark och alkohol ackompanjerat av kvalitetspunkrock. Känner dock att plattan inte är lika bra som föregående Wolves In Wolve’s Clothing och framför allt The War On Errorism. Men bjuds det på sol och bärs bjuder jag på NOFX.

Lördag: EARTH CRISIS – To The Death (Century Media, 2009)

När jag först hörde att EARTH CRISIS skulle släppa nytt blev jag lite skeptisk. Det är nio år sedan bandet släppte en platta med eget material, coverskivan Last Of The Sane släppt 2001, och medlemmarnas åtaganden i andra akter i bl.a. Freya och Path of Resistance har inte imponerat. Dessutom tyckte jag inte första smakprovet To Ashes var något vidare. Annat är det nu! To The Death är välskriven och välproducerad käftsmäll i bästa hardcore/metal anda. Dessutom får den mig att känna mig djävligt tuff när jag är på gymmet och pumpar upp mina veganska muskler! Vegan! For life!

Söndag: AMON AMARTH – With Oden On Our Side (Metal Blade, 2006)

Det verkar som om min flickvän limmat fast ett par AMON AMARTH plattor i yankeebilens CD-växlare, för varje gång jag sätter mig i bilen så är det antingen With Oden On Our Side eller Twilight of the Thunder God som snurrar igång. Inte mig emot! Stockholmarnas melodiösa och episka vikingadöds passar alldeles utmärkt att åka bil till. Så på söndag när det är dags för den regelbundna söndagsturen ladda stereon med With Oden On Our Side och låtsas att bilen är ett långskepp på ett av de sjuhaven…

Om Du nu har gjort upptäckten att det finns hål i din skivsamling ligger hela internet framför dina händer. Alla plattor finns där ute så du kan lyssna på dem, men kom ihåg: Stöd den goda smaken och köp det du gillar!

Fridens liljor över din arma själ.
//H

Wolves in Wolves’ Clothing

Read Full Post »

Om Blondinbella var en hårdrockare från landet

Lördag efter löning betyder shopingdags för det flesta, så också för oss! Till tonerna av TROUBELs Manic Frustration stampade jag platta i mattan i amerikanaren och styrde mot Göteborg. Vi bestämde oss för att parkera i Femman och ta vagnen bort till Masthugget för att besök på Andra långgatans Skivhandel. Jag har fått för mig att leta reda på gamla vinyler som jag bara hade avspelade på kasett i början av 80-talet, dessutom vill jag även ha några andra band från den tiden och tidigare. Det handlar om band som ACCEPT, W.A.S.P., THIN LIZZY, JUDAS PRIEST och ni fattar…
Tyvärr var det ingen lycka för min del på Andra Lång. Där emot hittade antiCristel DEPECHE MODEs 101, som hon hoppades på, och MARILYN MANSONs The Golden Age of Grotesque. Lite besviken gick vi vidare gatan ner mot Järntorget och in i ytterligare en bytik men även där var min lycka frånvarande.

Uppsamlingsheatet

Efter en kaffe i Haga vandrade vi vidare mot Rock House. I min besvikelse lovade jag mig själv att jag skulle ha med min något hem i alla fall och nu fanns det ju garentier på det också. Var lite sugen på att köpa någon ny tröja men skivor skulle smälla högre. Började med att kolla in vinylen på begangnat avdelningen och hittar till min förtjusning ACCEPTs Restless And Wild för 35. Snubben bakom dirken ber mig kolla igenom en ny hög som han precis lagt upp och där hittar jag även Balls To The Wall! Två ACCEPT plattor på samma dag, gudarna måste vara tokiga! Dock hade jag inte tillräckligt med cash men skulle ändå köpa något mer så då kunda jag at ut lite extra. Halvt stressad av antiCristel letar jag efter något jag vill ha, fingrar på HATESPHEREs To The Nines när jag får syn på ett packet med THE SWORD, dåba alstern Age Of Winters och Gods Of The Earth för 199 och en frässig klibba på det. Den blev det!
Väl tillbaka vid ACCEPT vinylerna får jag syn på mangelmackan Time Waits No Slave med NAPALM DEATH för en knapp hundring. Den hamnade givetvis i påden den också!

Renande

För vår del är ett Göteborgsbesök inget Göteborgsbesök om vi inte handlar på LUSH. Så det blev ett besök där också och lite nya goa hygien articklar som ni kan se på bilden. För dem med läggning år musiknördhållet och böcker skrivna av Nick Hornby hänger med på passningen i namnet på duschgelflarran… Vi handlar på LUSH dels för att produkterna är helt fantastiska men också för att de inte är djurtestade och de flesta märkta med Vegan Societys blomma. Det för oss osökt in på nästa vegangrej. Lunch på Old Corner i Gamlestan som tagit hjälpa av klassiska korvmojjen Jonsborg och infört en vegan meny! Rätterna som spisades var Taccotalrik av antiCristel och Kebabbtarik av Supersatan, båda riktigt goda! Men: nä, det är inte som kebbab gjord på djur, det är annorlunda i konsistens och smak. Trotts det djävligt gott!

Snygg skyllt på Old Corner

Efter lunchen packade vi in oss i bilen igen. Lite möra och trötta av dagen och maten somnade snart antiCristel och med AMON AMARTHs With Oden On Our Side förvandlades sanabbt amerikanaren till långskepp modell snäcka och E6:an till östeuropeisk flod…

Fast. As. A. Shark.
//H

Uppdatering 1 april: Vid ett bord jämte oss på Old Corner satt ett sälskap på tre personer, en kvinna och två män. Av dersas konversation att dömma förstod vi att de båda killarna lirade i band varpå jag kände igen den ene av dem. Nu har jag äntligen kommit på vem det var: Patrik Hultin, trummis i emminenta BURST! I’m totally starstruck!!!
Och du kvinna som var med, om du av någon konstig anledning råkar läsa det här, prata helst inte om vad du plockar ur dina smutsiga öron på en restaurang! Okej?

Read Full Post »

Djurvänligt dryckeshorn

För oss stenhårda metalskallar som även titulerar oss veganer finns nu räddningen i och med accessoaren som räddar oss på Amon Amarth konserterna. The Viking Horn Beer Bong!!!

Dessutom blir vi lite tuffare än de som kör med the real thing för vi har bongfunktionen på våra horn!

Lägg din beställning här.

//H

Read Full Post »

Störst, bäst och vackrast 2008

Grabbarna på bilden är BURST, bandet som släppte den bästa plattan 2008. Tänkte att det är lika bra att tala om det direkt så kan du följa nedräkningen i lugn och ro.

Året är på rejäl upphällning och musik nörd som man är så måste ju årsbästalistan sammanställas. Jag tycker det är riktigt knivigt i år då jag inte tycker att det har kommit några riktigt bra plattor. Visst någon platta har smällt högre än andra men i jämförelse med andra år känns skivåret 2008 lite blekare.

Plattor jag borde lyssnat mer på

MOGWAI – The Hawk Is Howling

Det här är ett band som jag verkligen gillar men årets giv passerade mig förbi innan jag han reagera. Det smärtar mig en hel del för jag tror att denna skiva lätt hade platsat på listan annars.

RISE AGIANST – Appeal To Reason

RISE AGIANST senaste två plattor gillade jag verkligen, men årets släpp är en liten besvikelse. Kanske kan jag plocka upp den om ett tag och hitta de där guldkornen som brukar finnas på deras plattor.

COLDWORKER – Rotting Paradise

Jag vet inte riktigt vad som hände här. Debuten var en riktig käftsmäll men det här känns inte som en upprepning men som en upprepning.

Listan

10. OPETH – Watershed

Det var med näppe som Watershed hamnade på listan då jag inte hunnit lyssna jättemycket på plattan. Men den växer för varje gång och är grymt bra varierad både i mangel, sköna gitarrpartier, smäktande sång och avgrundsvrål från helvetet. OPETH’s proggiga sida tilltalar mig mer och mer, men det är också något som växt fram de senaste åren.

9. GOJIRA – The Way Of All Flesh

The Way Of All Flesh var en av de plattor jag såg fram emot mest i år. Visst gjorde den mig inte besviken men det blev ändå lite av ett antiklimax. Trots det så är det en bra platta som du, om du inte redan gjort det, ska ge en chans i din stereo. Bandet har även varit ute och turnerat med IN FLAMES och ses just nu som Frankrikes metalexport nummer 1.

8. VOLBEAT – Guitar Gangsters & Cadillac Blood

Har du missat att VOLBEAT lirat på nästan alla de stora festivalerna i sommar, säljer guld till höger och ut konserter till vänster? Då är inte hårdrock din grej. Surfa vidare genom att klicka här.

JA

7. TERROR – The Damned The Shamed

Efter andra plattan One With The Underdogs, eller debuten hur man nu ser det, så trodde jag att TERROR hade tagit ut sig för tidigt. På nått sätt hade bandet går ifrån slagkraftiga, catchiga hardcore pärlor till trist nästan på gränsen till dussin hardcore. Som tur var verkade det vara en formsvacka för på årets macka så är vi inte tillbaka till Lowest Of The Low nivå, men nära på.

6. THE HAUNTED – Versus

Visserligen hade jag hoppats på att THE HAUNTED skulle fortsätta på den stig de trampade upp I och med The Dead Eye som jag nog betraktar som min favorit skiva med bandet. Men langar ett av Sveriges bästa thrash gäng iväg en vänster krok och fyller på med en rak höger så tackar man ju inte nej heller.

5. THE SWORD – Gods Of The Earth

Konservatism är något vanligt ont bland hårdrockare, men de som influeras och plockar godbitarna ur historien för att sätta ihop något nytt och fräscht ska premieras. Tyngden må ligga på SABBATH och ökensväng men här finns också klickar av thrash och råös. Det är därför THE SWORD slår sig in på en femte plats.

4. AMON AMARTH – Twilight Of The Thunder God

AMON AMARTH ingick tidigare inte i min skivsamling, men spelningen på MetalTown tidigare i år och Twilight Of The Thunder God gav vind i seglen för dessa vikingar och de seglade rakt in i hjärtat. Tur det, för när det var dags för The Unholy Alliance Tour: Chapter III så kunde jag hänga med i låtarna också.

3. IN FLAMES – A Sense Of Purpose

Jag tror att A Sense Of Purpose är den platta som gått varmast i stereon, datorn och mp3-spelaren i år och den lär få hänga med ett bra tag till. Det är inte så konstigt att IN FLAMES är vår största metalexport och tyvärr grabbar, jag tror ni håller på att bli folkliga på hemmaplan också. 10.000 hoppande idioter på MetalTown kan inte ha fel.

2. CULT OF LUNA – Eternal Kingdom

Jag var lite rädd för att CUL OF LUNA skulle grotta ner sig än mer i det avskalade och minimalistiska som härskade på Somewhere Along The Highway. Med facit i hand så vet vi att så inte blev fallet utan att man gjorde en konceptplatta om det eviga riket. En platta som värmde fint i höst- och vintermörkret.

1. BURST – Lazarus Bird

Första platsen är given! Inget snack om den saken. BURST smällde på med den moderna klassikern Lazarus Bird och utvecklingen från förgående skivor känns naturlig. Har du inte fattat det så är du är du i mina ögon lite småkorkad och dum.

I annat fall så är det ju inte försent att sätta upp den på önskelistan till Tomten, eller rent av överraska sig själv.

I Winampen: MOGWAI – Local Authority (Hawk Is Howling, 2008)

Read Full Post »

Ovärdersmetal

Utanför fönstret böjer sig trädens grenar under den grå himlen som ibland snabbt skiftar om till en mörk och hotfull färg. Plötsligt öppnar himlen sig och vräker ur sig stora tunga regndroppar som faller långsamt mot marken för att i nästan stund förvandlas till hagel och slå mot fönsterbläcket med ett ljud som påminner en Tommy Gun. Så plötsligt tittar solen fram och en regnbåge uppenbarar sig i nordväst. Men lika snabbt som solens strålar målar regnbågar, lika fort flyr den igen och gömmer sig bakom svarta moln som släpper iväg ännu en isande kall regnskur.

Då börjar jag fundera på vilket band som bäst skulle ackompanjera oväder utanför fönstret och kommer fram till att AMON AMARTH nog är mest lämplig idag. Så nu sitter jag här och bloggar till tonerna av bandets senaste giv Twilight Of The Thunder God och myser med en kopp kaffe. Visst passar det bra! Mycket bättre än under solen på MetalTown i somras då jag hörde bandet live för första gången. Jag var då inget fan av bandet och hade endast gjort ett halvhjärtat försök till lyssning på With Oden on Our Side. Live växte bandet en hel del trots att jag inte kunde låta bli att fnissa åt sångarens ständiga tjat ”- Låt mig se era vikingahorn!”.

Läste en recension av Twilight Of The Thunder God där recensenten associerade musiken med känslan att stå i fören på ett långskepp ute till havs på väg mot England för lite hederlig vikingaplundring. Visst kan man få den känslan då AMON AMARTH mjödindränkta och episka vikingadöds mullrar på och det stundtals känns som man blir regnpiskad, bortblåst och kölhalad under Äskekärrskeppet på landbacken. Men ack så mysigt och värmande för själen det är!

Sedan till kvällen när man lagt till, stormen bedarrat och höstmörkret sveper in laddar man stereon med ISIS In The Absence Of Truth, kryper upp i soffan och bäddar in sig i vackra ångestfyllda toner.

//H

Read Full Post »

Raining friday

Änna ruggit idag! Vädret alltså. Jag är sjukt tacksam att Micke och jag spenderade några timmar i solen på Sandbergs uteservering igår efter att ha varit ute i kylan idag. Fast det var rätt gott när jag var ute i skogen med Bill och Bull i morses. Nä, nu ska jag inte snacka väder utan Slayer!

Reign In Blood

Läste sent igår kväll nyheten om att Slayer kommer att spela sitt klassiska mästerverk Reign In Blood i sin helhet under turnén i vinter. Det tackar jag för! Har ju biljett till Lisebergshallen den 22 november och ser fram emot det mycket. Egentligen är jag mest förväntansfull över att få se Mastodon igen men det här blir ju som soyatoo på veganmoset. Fast i positiv mening då.

Visst, det är inte första gången Slayer spelar hela plattan live och jag har den på DVD också, men jag tror ändå att det kan bli djävligt coolt!

Apropå Mastodon. Som jag fattat det så funkar Mastodon som uppvärmare åt Amon Amarth och Slayer. Vilket jag anser vara konstigt då Amon Amarth blev inkastade i lineuppen efter turnén var annonserad första gången. Givetvis vill jag ju även se ett längre sätt med Mastodon också men man vet ju aldrig, dom kanske lirar sådär dryga 45 min och det är ju rätt okej i så fall.

Fredags pepp

Nja, sådär va..? Sov lite halvtaskigt i natt och är lite seg, ska försöka slagga en stund nu så jag orkar med ett par öl på after work ikväll…

Kärlek. Respekt. Rock N’ Roll.

//H

I stereon: Memfis – Cover it up (The Wind-up, 2006)

Read Full Post »