NERVCELL

Ni missade väl inte Kobra igår? De följde med OPETH till Desert Rock Festival i Dubai som briserade tidigare denna månad.

Bland annat fick vi träffa NERVCELL, lyssna på MySpace, från just Dubai, de lirar döds influerade bland annat av US/Floridascenen med guttural growl och piskande grindpartier. Dearas senaste platta, Preacing Venom släppt 2008 fick bra kritik i både Europeisk- och Amerikanskpress.

Tidigare:
Mellanöstern: Metal på frammarsch
Metalriddare: Sam Dunn
SVTs Kobra på Desert Rock Festival i Dubai

Vegan. For. Life.
//H

NP: Earth Crisis – To Ashes (To The Death, 2009)

Read Full Post »

Grammisgala 2009

Ikväll är det dags för Grammisgala och här är mina tips inför kvällen. Här är de för en hårdrockare intressanta nomineringarna.

Årets hårdrock

IN FLAMES – A Sense Of Purpose
MESHUGGAH – Obzen
MILLENCOLIN – Machine 15
OPETH – Watershed
SABATON – The Art Of War

Jag hoppas och tror att OPETH tar hem det här! Watershed är årets bästa svenska hårdrocksalbum, och det är ganska tydligt att både fans och kritiker har den åsikten. Jag tror att de vinner för att det går hem både hos inbitna metalskallar som vanliga svenssons som vill ha lite tyngd och artisteri sin musik.
Visst, IN FLAMES och SABATON går hem i stugorna också, men MESHUGGAH är lite för hårt för gemene man och kvinna. MILLENCOLIN där emot ser jag som en av årets floppar. Machine 15 är en helt okej skiva men gjorde mig förvirrad och jag viste inte om jag lyssnade på ett lite stagnerat MILLENCOLIN eller FRANKY LEE som vill vara MILLENCOLIN..?

Årets grupp

BACKYARD BABIES – Backyard Babies
BO KASPERS ORKESTER – 8
KENT – KENT – BOX 1991 – 2008
THE HELLACOPTERS – Head Off
THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES – Communion

Lurig kategori där det känns som om vissa band får vara med på gamla meriter. KENT van några priser förra året med Tillbaka Till Samtiden, att det får vara med i år för en samlingsbox känns lite dåligt. BO KASPERS och TSOOL har jag inte mycket att säga om, och BACKYARD BABIES har gjort en platta som är lika bra som deras Stockholm Syndrome och Making Enemies Is Good.
THE HELLACOPTERS där emot hade Eriksgata genom riket med sin avskedsturné och bejublade sista platta fylld med covers.

Årets liveakt

HÅKAN HELLSTRÖM
IN FLAMES
LARS WINNERBÄCK
ROBYN
THE HELLACOPTERS

Även här tippar jag THE HELLACOPTERS som vinnare, i hård konkurrans med LARS WINNERBÄCK, bandet hade en bejublad grand finale på sin turné. ROBYN och HÅKAN HELLSTRÖM känns lite som gårdagens nyheter i det här sammanhänget.
Att IN FLAMES skulle vinna är en outsider, men visst skulle de vara förtjänta av en seger. Bandet är en av våra största musikexporter, dessutom säljer man ut lite större arenor under en turné på hemmaplan, vilket inte säkert inte har hänt sedan EUROPE drog runt på 80-talet.

Förra årets vinnare i hårdrockskategorin

Vid kl 22 ikväll vet vi vilka som van och jag ska försöka återkomma med en kommentar om eventuella hårda vinnare…

/H

NP: All Shall Perish – Awaken The Dreamers (Awaken The Dreamers, 2008)

Read Full Post »

Ni får också vara med!

Egentligen känns det ganska meningslöst att summera ett skivår i en årsbästalista, men på nått sätt hör det ju till. Så här års har man ju avverkat spaltmeter med listor från höger och vänster och man kan van undra vilka det är som har rätt..? För det hela är ju djävligt subjektivt och handlar om smak. Men för egen del har jag några problem att tampas med som är nog så jobbiga.

1. Urvalet: det är omöjligt att höra alla skivor som man eventuellt gillar.
2. Humör: Jag lyssnar på musik efter humör och ibland funkar inte en skiva som man venligt viss älskar.
3. Missen: Det är näst intill omöjligt att hålla koll på alla släpp, och skulle man hålla järnkoll så skulle man inte göra mycket annat.

Givetvis har jag missat några skivor och skulle vilja ändra om lite, men bara för att pointera att det i princip inte finns några rätt och fel i summeringen så listas skivorna i alfabetisk ordning. Samtliga skivor borde varit med på tio i topp listan eller fått en högra placering.

AIRBOURNE – Runing Wild

Unga australiensare som lagt världen för sina fötter. Hormonstinn rock n roll som bäst avnjuts med ett par kalla i goda vänner lag.

MOGWAI – The Hawk Is Howling

Många äro de som hyllar Glasgowbandet GLASVEGAS men i kölvattnet av MOGWAI försvinner dom innan det ens bildats skum på vågorna. The Hawk Is Howling känns som en resa i ett musikaliskt landskap där man hela tiden upptäcker nya detaljer.

OPETH – Watershed

Stockholmarna fick helt enkelt en för låg placering, Watershed kanske inte är deras bästa men en grymt djävla bra platta 2008.

THE BRONX – The Bronx

Tredje given är mindre spretig än de föregående men det är fortfarande bredbent rock n roll med punknerv från soliga Kalifornien.

Så där har ni dem! Skivorna som borde varit med eller fått en högra placering…

GOTT NYTT ÅR!

Kärlek. Respekt. Rock N Roll.

//H

Read Full Post »

Störst, bäst och vackrast 2008

Grabbarna på bilden är BURST, bandet som släppte den bästa plattan 2008. Tänkte att det är lika bra att tala om det direkt så kan du följa nedräkningen i lugn och ro.

Året är på rejäl upphällning och musik nörd som man är så måste ju årsbästalistan sammanställas. Jag tycker det är riktigt knivigt i år då jag inte tycker att det har kommit några riktigt bra plattor. Visst någon platta har smällt högre än andra men i jämförelse med andra år känns skivåret 2008 lite blekare.

Plattor jag borde lyssnat mer på

MOGWAI – The Hawk Is Howling

Det här är ett band som jag verkligen gillar men årets giv passerade mig förbi innan jag han reagera. Det smärtar mig en hel del för jag tror att denna skiva lätt hade platsat på listan annars.

RISE AGIANST – Appeal To Reason

RISE AGIANST senaste två plattor gillade jag verkligen, men årets släpp är en liten besvikelse. Kanske kan jag plocka upp den om ett tag och hitta de där guldkornen som brukar finnas på deras plattor.

COLDWORKER – Rotting Paradise

Jag vet inte riktigt vad som hände här. Debuten var en riktig käftsmäll men det här känns inte som en upprepning men som en upprepning.

Listan

10. OPETH – Watershed

Det var med näppe som Watershed hamnade på listan då jag inte hunnit lyssna jättemycket på plattan. Men den växer för varje gång och är grymt bra varierad både i mangel, sköna gitarrpartier, smäktande sång och avgrundsvrål från helvetet. OPETH’s proggiga sida tilltalar mig mer och mer, men det är också något som växt fram de senaste åren.

9. GOJIRA – The Way Of All Flesh

The Way Of All Flesh var en av de plattor jag såg fram emot mest i år. Visst gjorde den mig inte besviken men det blev ändå lite av ett antiklimax. Trots det så är det en bra platta som du, om du inte redan gjort det, ska ge en chans i din stereo. Bandet har även varit ute och turnerat med IN FLAMES och ses just nu som Frankrikes metalexport nummer 1.

8. VOLBEAT – Guitar Gangsters & Cadillac Blood

Har du missat att VOLBEAT lirat på nästan alla de stora festivalerna i sommar, säljer guld till höger och ut konserter till vänster? Då är inte hårdrock din grej. Surfa vidare genom att klicka här.

JA

7. TERROR – The Damned The Shamed

Efter andra plattan One With The Underdogs, eller debuten hur man nu ser det, så trodde jag att TERROR hade tagit ut sig för tidigt. På nått sätt hade bandet går ifrån slagkraftiga, catchiga hardcore pärlor till trist nästan på gränsen till dussin hardcore. Som tur var verkade det vara en formsvacka för på årets macka så är vi inte tillbaka till Lowest Of The Low nivå, men nära på.

6. THE HAUNTED – Versus

Visserligen hade jag hoppats på att THE HAUNTED skulle fortsätta på den stig de trampade upp I och med The Dead Eye som jag nog betraktar som min favorit skiva med bandet. Men langar ett av Sveriges bästa thrash gäng iväg en vänster krok och fyller på med en rak höger så tackar man ju inte nej heller.

5. THE SWORD – Gods Of The Earth

Konservatism är något vanligt ont bland hårdrockare, men de som influeras och plockar godbitarna ur historien för att sätta ihop något nytt och fräscht ska premieras. Tyngden må ligga på SABBATH och ökensväng men här finns också klickar av thrash och råös. Det är därför THE SWORD slår sig in på en femte plats.

4. AMON AMARTH – Twilight Of The Thunder God

AMON AMARTH ingick tidigare inte i min skivsamling, men spelningen på MetalTown tidigare i år och Twilight Of The Thunder God gav vind i seglen för dessa vikingar och de seglade rakt in i hjärtat. Tur det, för när det var dags för The Unholy Alliance Tour: Chapter III så kunde jag hänga med i låtarna också.

3. IN FLAMES – A Sense Of Purpose

Jag tror att A Sense Of Purpose är den platta som gått varmast i stereon, datorn och mp3-spelaren i år och den lär få hänga med ett bra tag till. Det är inte så konstigt att IN FLAMES är vår största metalexport och tyvärr grabbar, jag tror ni håller på att bli folkliga på hemmaplan också. 10.000 hoppande idioter på MetalTown kan inte ha fel.

2. CULT OF LUNA – Eternal Kingdom

Jag var lite rädd för att CUL OF LUNA skulle grotta ner sig än mer i det avskalade och minimalistiska som härskade på Somewhere Along The Highway. Med facit i hand så vet vi att så inte blev fallet utan att man gjorde en konceptplatta om det eviga riket. En platta som värmde fint i höst- och vintermörkret.

1. BURST – Lazarus Bird

Första platsen är given! Inget snack om den saken. BURST smällde på med den moderna klassikern Lazarus Bird och utvecklingen från förgående skivor känns naturlig. Har du inte fattat det så är du är du i mina ögon lite småkorkad och dum.

I annat fall så är det ju inte försent att sätta upp den på önskelistan till Tomten, eller rent av överraska sig själv.

I Winampen: MOGWAI – Local Authority (Hawk Is Howling, 2008)

Read Full Post »