Jag är en av dem som känner till fler låtar av LYNYRD SKYNYRD än Sweet Home Alabama och Free Bird. Faktum är att jag gillar bandet rätt hårt, speciellt deras första plattor. (Sicken överranskning!) Där emot visste jag inte att de släppte sin senaste platta förra året! Visst, man kan inte har koll på allt och LYNYRD SKYNYRDs musik ligger utanför min jaktmarker så jag blev inte helt överraskad av God & Guns. Lyssnar igenom den lite snabbt och upptäcker att Rob Zombie gästar på Floyd, en mord och spökhistoria som utspelar sig i södern såklart! Men sedan kommer den, låten som fullständigt knäcker mig och ger mig välbehagliga rysningar av sina simpla och triviala melodier. Inget nytt under solen men ändå går den rakt in i hjärtat. Sedan börjar jag fatta vad Mr. Johnny Van Zant sjunger och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Det tar emot men ändå kan jag inte låta bli och skråla ”That ain’t my America”. WTF!!!
‘Cause that ain’t my America
That aint this country’s roots
You wanna slam old Uncle Sam
But I ain’t letting you
I’m mad as hell and you know I still bleed Red, White, and Blue
That ain’t us
That Ain’t My America
Dimebag kommer alltid vara en av de största och viktigaste gitarristerna i metalvärlden. PANTERA kommer alltid ett av de största och viktigaste banden i metalvärlden. Kom ihåg det när du i afton skålar med Black Tooth Grin och vevar Vulgar Display Of Power till minnet.
Jag är inget fan av SHINEDOWN men jag såg den här för någon dag sedan. Jag älskar låten med LYNYRD SKYNYRD, men tycker SHINEDOWNS singelversion är trist, men live… Speciellt när den är tillägnad Dimebag.
För snart en månad sedan gjorde jag en skön musikalisk upptäckt. På en av alla de MP3-bloggarna jag prenumererar på dök BLACK PYRAMID upp med beskrivningen:
”Black Pyramid may be a new name to some people, but a band that really should be checked out if Groove infested Doom gets your black heart beating. With their debut 7″ now available via Belgium’s Electric Earth Records and with comparisons being made to the likes of SLEEP & EARTHRIDE, any self respecting doom fanatic should track down this piece of wax.”
Självklart var jag tvungen att surfa in på bandets MySpace för att lyssna och jag gillade det jag hörde så det vara bara att ladda hem! En demo, en EP, släppt via Belgiska Electric Earth Records, och en kommande fullängdare, tillgänglig från All That Is Heavy, hamnade i winampens spellista och jag bjöds på svängig och melodiös doom som vill berätta sagor för mig. Det svängde så bra att jag nu har beställt EPn och kommer göra samma sak med LPn så fort Electric Earth har den i lager. Dessutom vill jag ju dela med mig av detta fantastiska band! Så jag langade i väg en e-intervju till bandet som svarade omgående, och resultatet kan ni läsa här nedan.
Ge oss bakgrundshistorien till BLACK PYRAMID? Hur började allt? Bakgrund från andra band?
Clay: Jag hjälpte till att bilda ARTIMUS PYLEDRIVER i Atlanta innan jag drog till Kalifornien 2004 för att slutligen hamna i Massachusetts. Jag träffade Andy genom en annons på StonerRock.com. Vi klickade så det vara bara att köra.
Andy: Jag lirade i PALACE IN THUNDERLAND, men jag var frustrerad over vart det bandet var på väg, så jag slutade och skrev nya, tyngre låtar. Jag letade efter folk att lira med, tillslut träffade jag Clay som ville spela samma sorts musik som jag.
Gein: Jag mötte Clay när vi lirade i CRIMSON GHOSTS, började spela med BLACK PYRAMID vintern 2008. Dessutom jag lirar fortfarande gitarr i GEIN AND THE GRAVEROBBERS.
Ni verkar ha en kort historia som band och har utvecklats snabbt. Från en demo till fullängdare på två år. Era tankar om det?
Andy: Två år är en lång tid för mig. BLACK SABBATH släppte sina tre första skivor mellan 1970 och 1972. Vi fick en flygande start och det var inte mycket till ”nu startar vi ett band” som det säkert är för många. Vi har gedigen erfarenhet från tidigare band och vet hur saker och ting funkar och vi jobbar bra ihop och får saker att hända. Vi har en split 7:a tillsammans med TENSPEED WARLOCK och en split cdep ihop med OLD ONE som också är planerad att komma ut i år. Så vi håller oss sysselsatta och försöker smida medans järnet är varmt.
Clay: Oavsett vad dy sysslar med så måste du hålla i gång annars går skiten åt helvete. Ditt sinne, musik, konst och ditt liv. Om du vill göra något, gör det för fan. Jag tror ingen skulle klaga på att man blir framgångsrik för snabbt. Om det händer oss, fixar vi det, det är jag säker på.
Vilken är er största inspiration för bandet och musiken i synnerhet?
Andy
Andy: Ja, det handlar om att kämpa mot sina begränsningar varje dag, skapa något från ren fantasi, dyka ner och locka fram det från källan av fantasin. Men också att ta fram dessa idéer, tämja dem till en gripbar version av ljud och vision.
Clay: För mig handlar de tom att skapa det bästa musikaliska landskapet. Små saker betyder mycket och Andy bidrar med det så när någon av oss slänger ur sig en idé som tillsynes kan vara ett litet bidrag till en låt analyserar vi det och försäkrar oss om att det är exakt vad vi vill ha och att det kompletterar låten.
Inspirationen har sitt ursprung i möjligheten att skapa ett helt nytt stycke musik från ingenting och tillfredsställelsen att slutligen få spela det.
Vi söker inte godkännande från någon men när människor gillar det man gör, känns det djävligt bra.
Finns det någon djupare betydelse av texterna? Om det gör det, vad handlar de om?
Andy: Varje låt har sin egen historia. Antingen är det en historia jag har hittat på som i Visions of Ghenna eller No Life King, eller min egen tolkning av en redan skriven historia. The Worm Ouroboros är till exempel är löst baserat på E.R. Eddison roman med samma namn.
Wintermute är en AI (Artificiell Intelligens) karaktär i William Gibsons roman Neuromancer. Jag försökte tänka mig hur det var att vara den karaktären utanför bokens historia. Cauldron Born är baserad på en Walesisk mytologi. Till och med den instrumentala Celephaïs är baserad på en historia men även namnet på en stad som H.P. Lovecraft använde i sina historier.
Albumet är tänkt att vara en motsvarighet till sagor av Bröderna Grimm, eller en Kung Arthur-saga, även Grekisk- och Romerskmytologi, saker som jag läste före sängdags som barn.
Blir det någon turné i samband med skivsläppet? Finns det några planer på att komma till Europa?
Clay: Vi är alltid öppna för förslag, men vi tänker inte göra något förhastat. Att turnera i Europa vore en dröm men det måste göras rätt annars kan det bli en mardröm.
Andy: Ja, men just nu har vi bara möjlighet att lira i vårt område i nordöstra USA. Vi hoppas att vi kan ta oss ner för östkusten och kanske någon avstickare till mellanvästern, men det är så långt planerna sträcker sig för i år. Men om möjligheten att lira någon annanstans dyker så tar vi den om vi kan.
Telefonen ringer och en röst I andra enden vill att hänger med på en landsomfattande turné! Vem är det som ringer och vilka andra tre band spelar?
Gein
Gein: Danzig ringer och de andra två banden är WITCHCRAFT och GRAVEYARD. (Se där, två svenska akter på Geins önskelista. Supersatans anm.)
Clay: SLEEPs återförenings turné med HIGH ON FIRE och OM. Inget band med fler än tre medlemmar. Grymt som fan!
Andy: Jag måste saga att det är HIGH ON FIRE som ringer, och vi är ett av banden tillsammans med SLOUGH FEG och THE GATES OF SLUMBER. Det skulle bli en turné som jag aldrig skulle glömma.
Vilka är era tre favoritalbum och varför?
Gein: 1. NICK CAVE AND THE BAD SEEDS – Murder Ballads
2. SAMHAIN – November Coming Fire
3. IRON MAIDEN – Powerslave
Jag ska inte tråka ur er med detaljer, men jag anser att varje ett av dessa album är perfekta ner till varje låt som ordningen av de samma, konsten på konvoluten som binder ihop temat på varje album.
Clay: För mig är det för svårt. Så låt mig ge dig mina tre favorit rock/metal diskografier istället. Ok? LYNYRD SNYNYRD fram till 1977, BLACK SABBATH fram till 1978 och HIGH ON FIRE fram tills idag. Alla band hade mer eller mindre sina originalmedlemmar och en enastående samling låtar under mer eller mindre en tioårsperiod. Jag skulle kunna prata om Never Say Die i timmar.
Andy: Tufft val. BLACK SABBATH – Sabbath Bloody Sabbath. Den plattan har några grymma spår och visar ett band som vågar ta nya vägar och pröva nya saker. Till och med synthspåret Who Are You är omisskännlig för en SABBATH låt och kompromisslöst tung.
PINK FLOYD – Meddle, för att det representerar höjdpunkten för progressiv och psykedelisk rock.
BLACK FLAG – My War, för att det visade vad punk/harcore hade potential att bli.
Vilka är era tre favoritsläpp i år så här långt?
Clay
Clay: Så här långt krossar nya CHURCH OF MISERY. Jag måste absolut nämna KYLESA, men Winos (Scott ”Wino” Weinrich, legendarisk grundare av bl.a. THE OBSESSED och SAINT VITUS. Supersatans anm.) soloplatta är den som sticker ut mest. Jag är ett stort fan av Lean Paul Gaster (CLUTCH Supersatan anm.) så jag älska hela skivan.
Andy: Winos platta är en omedelbar klassiker. COBALTs Gin har sparkat min röv på dagligbasis ett tag. Nya TEITANBLOOD, Seven Chalices, är det mest krossande jag hört på ett tag. Och naturligtvis YOB som släpper sin nya platta samma dag som oss. THE GATES OF SLUMBER ska släppa något på Rise Above under året så det ser onekligen ut att bli ett bra år för den hårda musiken.
Något avslutande som ni vill tillägga?
Clay: Tack för att ni köper merch och music. Det hjälper till…mycket.
Andy: Ja, och tack alla som kommer till våra spelningar, arrangörer, banden vi har lirat med, zines, bloggare och skivbolag vi jobbar med och alla där ute som sliter hart för scenen. Det är ni som gör det möjligt för oss att göra det här.
Supersatan tackar BLACK PYRAMID för intervjun och önska lycka till och på återseende!
//H
NP: Kongh – Shadows Of The Shapeless (Shadows of the Shapeless, 2009)
Hade hoppats på att den här helgen skulle blivit riktigt rolig med födelsedagskalas och halloweenparty i Alinge. Istället sitter jag här vi köksbordet med huvudvärk, snorig näsa och småfryser lite. Hade hellre varit småbakis i en soffa i Alinge.
I fredags fyllde Cristel år och det var lite kalas här. Jag hade fixat veganfärspajer och en god chokladkaka som ni hittar recept till på Veganen. Det var lite folk här och mycket trevligt, och Cristel var nöjd med sina presenter. Av mig fick hon alla Volbeatplattor (så nu måste jag höra på dem konstant hela tiden), och lite andra grejer som jag inte orkar skriva…
Eftersom det var födelsedagskalas och fedag så blev det ju några öl också, tydligen funkar det inte på samma sätt i Stenungsund som det gör i Alinge där folk har med sig alkohol om de ska dricka något. Generös som man bjöd jag så klart de tomhänta stackarna eftersom jag hade för två dagar då det vara planerat för halloweenparty också. Det var ju bara att gå och köpa mer på bolaget dagen efter. Men så när sista ölen var uppdrucken var det någon som kom på att det är ju röd dag och därmed stänkt på bolaget. Vad säger man? Rutinerat! Jaja, det var ju bara att köra på sprit då för det har ju morsan alltid hemma…eller kolla med någon som kanske hade lite extra hemma.
Så när jag vaknade på lördagsmorgonen tänkte jag ge mig ut på öljakt, men det var innan jag insåg att min hals värkte, näsan rann och att jag förmodligen hade lite feber. Det blev inte bättre under dagen så det vara lika bra att ställa in kvällen festligheter och stanna hemma. Något jag fortfarande är rätt besviken över för jag såg verkligen fram emot att åka till Alinge och partaja lite. Istället stannade vi hemma och så en och en halv kass film och somnade tidigt.
Så nu sitter jag här vid köksbordet och i stället som Pantera har förtröstan i whiskey, röka och Black Sabbath. Tröstar jag mig med kaffe, chokladkaka och Lynyrd Skynyrd. Och det är inte elektriskt på nått djävla sätt med det är gôtt!
Lynyrd Skynyrd - Tuesday's Gone
Kärlek. Respekt. Rock N Roll.
//H
I Winampen: Lynyrd Skynyrd – On The Hunt (Nuthin’ Fancy, 1975)
SUPERSATAN 