Gör det lätt för mig idag och slänger ihop ytterligare en variant av Sju plattor på sju dagar/Metal hela veckan- lista. Dessutom finns alla behändigt tillgängliga på Spotify, så klicka bara här.
Måndag: PANTERA – Cowboys From Hell
Det har blivit en hel del PANTERA på jobbet de senaste veckorna och trenden håller i sig. Det kommer bli både CFH och VDP på sterion imorgon, en bra star på veckan het enkelt.
Tisdag: KINGDOM OF SORROW – Behind The Blackest Tears
Jasta och Windstein samarbete växte en hel del till denna andra plattan som slår debuten med hästlängder! Favoritspår är andra låten ”God’s Law In The Devil’s Land”.
Onsdag: DISFEAR – Live The Storm
Rocke n’ rolldrypande kängpunk blir aldrig fel. Speciellt inte på en onsdag.
Torsdag: THE SWORD – Warp Riders
Visserligen kan jag tycka att THE SWORD har putsat till sig lite väl mycket sedan förra plattan, men när man levererar en sådan här komplett macka så finns det inget att klaga på. En av årets bästa så här långt!
Fredag: MOTÖRHEAD – No Remorse
Det är fredag. Arbetsveckan är slut. (För de flesta) Dags att ta sig en fredagsöl. Vad passar bättre än MOTÖRHEAD? Va?
Lördag: MACHINE HEAD – Burn My Eye
Nämnde att jag har vevat PANTERA en hel del de senaste veckorna. MACHINE HEAD har snurrat minst lika mycket. Klassikern BME är en av min top 5 favoritplattor någonsin och representerar den metalen jag gillar bäst. 90-talsmetal blir inte mycket bättre än så här.
Söndag: DOWN – Over The Under
Over The Under är an platta som jag lyssnat otroligt mycket på sedan den kom 2007. Verkligen en stor favorit som jag tror kommer hänga med länge.
Snubblade över en liten pärla här om dagen som jag måste dela med mig av! De flesta känner väl till 
Det var med näppe som Watershed hamnade på listan då jag inte hunnit lyssna jättemycket på plattan. Men den växer för varje gång och är grymt bra varierad både i mangel, sköna gitarrpartier, smäktande sång och avgrundsvrål från helvetet. OPETH’s proggiga sida tilltalar mig mer och mer, men det är också något som växt fram de senaste åren.
The Way Of All Flesh var en av de plattor jag såg fram emot mest i år. Visst gjorde den mig inte besviken men det blev ändå lite av ett antiklimax. Trots det så är det en bra platta som du, om du inte redan gjort det, ska ge en chans i din stereo. Bandet har även varit ute och turnerat med IN FLAMES och ses just nu som Frankrikes metalexport nummer 1.
Har du missat att VOLBEAT lirat på nästan alla de stora festivalerna i sommar, säljer guld till höger och ut konserter till vänster? Då är inte hårdrock din grej. Surfa vidare genom att klicka 
Efter andra plattan One With The Underdogs, eller debuten hur man nu ser det, så trodde jag att TERROR hade tagit ut sig för tidigt. På nått sätt hade bandet går ifrån slagkraftiga, catchiga hardcore pärlor till trist nästan på gränsen till dussin hardcore. Som tur var verkade det vara en formsvacka för på årets macka så är vi inte tillbaka till Lowest Of The Low nivå, men nära på.
Visserligen hade jag hoppats på att THE HAUNTED skulle fortsätta på den stig de trampade upp I och med The Dead Eye som jag nog betraktar som min favorit skiva med bandet. Men langar ett av Sveriges bästa thrash gäng iväg en vänster krok och fyller på med en rak höger så tackar man ju inte nej heller.
Konservatism är något vanligt ont bland hårdrockare, men de som influeras och plockar godbitarna ur historien för att sätta ihop något nytt och fräscht ska premieras. Tyngden må ligga på SABBATH och ökensväng men här finns också klickar av thrash och råös. Det är därför THE SWORD slår sig in på en femte plats.
AMON AMARTH ingick tidigare inte i min skivsamling, men spelningen på MetalTown tidigare i år och Twilight Of The Thunder God gav vind i seglen för dessa vikingar och de seglade rakt in i hjärtat. Tur det, för när det var dags för The Unholy Alliance Tour: Chapter III så kunde jag hänga med i låtarna också.
Jag tror att A Sense Of Purpose är den platta som gått varmast i stereon, datorn och mp3-spelaren i år och den lär få hänga med ett bra tag till. Det är inte så konstigt att IN FLAMES är vår största metalexport och tyvärr grabbar, jag tror ni håller på att bli folkliga på hemmaplan också. 10.000 hoppande idioter på MetalTown kan inte ha fel.
Jag var lite rädd för att CUL OF LUNA skulle grotta ner sig än mer i det avskalade och minimalistiska som härskade på Somewhere Along The Highway. Med facit i hand så vet vi att så inte blev fallet utan att man gjorde en konceptplatta om det eviga riket. En platta som värmde fint i höst- och vintermörkret.
Första platsen är given! Inget snack om den saken. BURST smällde på med den moderna klassikern Lazarus Bird och utvecklingen från förgående skivor känns naturlig. Har du inte fattat det så är du är du i mina ögon lite småkorkad och dum.
SUPERSATAN 