Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘In Flames’

090529-luxor4221Det är egentligen en dålig idé från början. Mitt nya projekt. Projekt: Nostalgi! Skivspelaren på bilden är av samma modell som jag runt 1983-84 spelade MÖTLEY CRÜEs Too Fast For Love och Shout At The Devil på. En gammal hederlig Luxor 4221:a från mitten av 70-talet, det här var en av Luxor Radios budgetmodeller och kostade i runda slängar 3000kr (enligt en källa på nätet). En 2:a i mina gamla kvarter i Alinge kostade strax under 2000kr 1975 och idag kostar en Rega P1 runt 2500. Ni förstår ju vilken nivå vi ligger på här.

Dock ifrågasätter jag min egen pris spekulation, känns lite orimligt att min farsa ger mig en skivspelare som 7 år tidigare var dyrare en månadshyra för vår 3:a. Efter en mer noggrann efterforskning uppges efterföljande modell, Luxor 9381, ha kostat 700kr. Enligt HiFi-handboken låg priset för en Luxor 9381 på runt tusenlappen. Det låter ju också som en mer rimlig prisklass för farsan som då var en riktig metallarbetare!

Planen ligger dock fast! Jag ska se till att den här stiliga pjäsen kommer välljuda inom kort. I dagsläget fattas drivrem, pickupplatta, pickup och nål. Bara de grejorna går på från 600 kr upp till 1500 beroende på vilken pickup jag väljer. En billig gul som kommer vara direkt oestetiskt eller en, som om renoveringen inte blir bra funkar lika bra på någon annan spelare, lite dyrare Shure eller Nagaoka..? Vi får se, beställning kommer ske när skatteåterbäringen har kommit så fortsättning följer…

Två dumma misstag

Hur mycket har jag betalat då? 50 spänn, så det kvittar mig om jag får ordning på det eller ej. I alla fall i dagsläget när jag inte har slängt ut dryga tusenlappen på reservdelar. Dessutom har jag hittat en auktion på Tradera där samma modell gick för 245kr, tillsynes välvårdad och i bra skick, dessutom fanns den här i Stenungsund. Synd!
090529-sansui350AaFör att spä på hur synd det är om mig ytterligare, och blottlägga min dumhet, så måste jag berätta om en Sansui 350A stärkare som jag hittade på Returvaruhuset i onsdags. Visste inte vad det var för stärkare och märke, men jag viste att man (jag) skulle kunna göra ett fynd! Istället för att paxa skiten och hämta min flickvän plockar jag ut stärkaren ur hyllan, det är att riktigt kabeltrassel och jag misstänker att ingen hade tittat på den efter den ställdes dit, jag tittar länge på den och antecknar namn och modell. Sedan skyndar jag i väg för att plocka upp AntiCristel. Efter en befogad utskällning, en sökning på nätet och ett skamset telefonsamtal fick jag ur mig vad det var som hade förhalat mig. (Nä, det var absolut inte mitt eget fel.) Efter en snabb överläggning beslutades det att jag kunde lägga 200kr på stärkaren. Till min STORA besvikelse är dock stärkan redan såld och jag grämer mig nått enorm över mitt misstag. Dessutom sabbade jag min flickväns dag också.

Trösten

Så Luxor spelaren får ses som lite tröst, det räckte dock inte utan jag var tvungen att bre på med en platta också. Det är den ni ser på bilden. Senaste CANDLEMASS mackan Death Magic Doom slank ner i en skivkasse från Bengans.
Såg förresten Jesper Strömblad sittandes i en soffa på Bengans Café, han såg ut väldigt fräsch ut tillskillnad för ett tag sedan då det meddelades att han tog en paus från IN FLAMES för att ta tag i sitt alkoholberoende.
Dessutom såg det ut som Tomas Lindberg gjorde sin första dag på hyfsat nyöppnade Rockhouse Records.

Kontentan

Se för fan till att lyssna ordentligt på din partner när denne ska göra något på ett visst utsatt klockslag så du vet vad du ska göra!
Hittar då vad som i magen känns som ett fynd. Köp!
Undvik nostalgi som kostar skjortan! Om du inte har en eftersläpande trettioårskris att ta hand om.
Köp fler skivor! Det mår själen bra av.

Beat the rhythm with their bones!
//H

NP: Soundgarden – She Likes Surprises (Superunknown, 1994)

Annonser

Read Full Post »

…Nä men om man skulle pandamåla sig och ladda upp ett par bilder? Eller inte. Inte. Det finns få saker inom hårdrocken som jag finner så sanslöst tramsiga som balck metal och corpse paint. KISS köper jag. KING DIMOND köper jag. ALICE COOPER likaså. Men, det är fan taskigt att hacka på dem egentligen, allt från tonåringar till vuxna människor runt 30 och över med svartvit-målat ansikte i ett försök att se hemsk ut är fan över gränsen för både påmålad ondska och smakfullhet. Kolla bara in de här tokstollarna!

Det gick åt mycket smink, men fan va coolt det blev!!!

Det gick åt mycket smink, men fan va coolt det blev!!!

Jag är lite deppig för jag har ingen tuff skinpaj. Bara en töntig hardcore-windbreaker...

Jag är lite deppig för jag har ingen tuff skinnpaj. Bara en töntig hardcore-windbreaker...

Det är visst riktigt blod på kniven! JO! Passa dej elle ja cuttar dej!

Det är visst riktigt blod på kniven! JO! Passa dej elle ja cuttar dej!

Om jag håller händerna vid munner förstärker det den teatraliska ton jag har i min "jag är helt tokig-min"!

Om jag håller händerna vid munnen förstärker det den teatraliska ton jag har i min "jag är helt tokig-min"!

Någon som såg och kommer ihåg metaldokumentären SVTs Musikbyrån visade för några år sedan? Den där historielektionen som vårt kära public service företag själva hade gjort? I alla fall, där sitter någon snubbe (Antagligen Attila, ber om ursäkt att jag inte har bättre koll på det här.) från MAYHEM och säger att black metal är som norsk Kneipp och att annan metal är som vanlig limpa… Öh, va!?! Norsk Kniepp?

090420-norskkneipp

Det måste varit i det ögonblicket som alla black metal-fans som såg programmet önskade att balck metal uppstått i Danmark så när man drar jämförelsen till bröd kan referera till danskt rågbröd! I jämförelse är Norsk Kneipp hederlig Svensk Barkis och Danskt Rågbröd fortfarande Danskt Rågbröd!

090420-danskragbrod

Barkis förresten. Borde inte det vara Göterborgsmetal då? Kolla själva. Lika som bär!

IN FLAMES?

IN FLAMES?

Barkis?

Barkis?

Tillbaka till tokstollarna.

Jag är sä jävla het...eller ond. Ond menar jag! Ligger ju 1 på listan över tuffast corps paint.

Jag är sä jävla het...eller ond. Ond menar jag! Ligger ju 1 på listan över tuffast corps paint.

Jag ska gifta mig med Varg när han släpps! Jo, det är säkert!!! Han sa det.

Jag ska gifta mig med Varg när han släpps! Jo, det är säkert!!! Han sa det.

Inside my shell I wait and bleed...

Inside my shell I wait and bleed...

Dadadadadadadada Batman! Nej! Satan! Dadadadadadadada Satan!

Dadadadadadadada Batman! Nej! Fan! Dadadadadadadada Satan! Ja! Där satt den!

Nu får det va slut med tramsade och cheap shots för den här gången.

Vulgus profanum.
//H

NP: Black Pyramid – The Worm Ouroboros (Black Pyramid, 2009)

Read Full Post »

090322-syconaut-logga

SYCONAUT – Burst Into Life

090322-syconaut-burst_into_life_200x200Första textraden på Burst Into Life är så genial att det ger mig gåshud även efter tjugonågonting lyssningar!

Den är inte bara genial utan öppningsspåret Ashes Of Yesterday (Makes Tomorrow) och efterföljande Hideous Nothing visar att skåpet ska stå i aggrometal med rötterna i hardcore och med inslag av thrash och döds. Det bjuds på ett grymt groove, snabb tvåtakt, ett och annat moshparti, riffen är varierade och man har fått till alldeles lysande melodislingor och stämnings fulla passager som ger låtarna rikligt med dynamik. Lika imponerad som jag blir av gitarrspelet, lika imponerad blir jag av rytmsektionen där Daniel Granlunds skinpiskeri får mig att spontanlira lufttrummor titt som tätt.

På det ligger Daniel Valströms förbannade stämma som passar fördjävla bra ihop med musiken. Ofta tröttnar jag på sångare som bara vrålar men Daniel är tydlig och har dessutom en grym röst. Dock hade jag gärna hört något lite renare parti emellanåt för skapa mer dynamik. I Enslaved hörs det att han kapacitet om han vill.

Produktionen och ljudbilden är en annan sak som imponerar mycket, den är klar och instrumenteringen är tydlig. Det är bra tryck i trummorna, gitarrerna blir aldrig till ett grötigt muller utan de lägsta frekvenserna står Juha Ojajärvi för. Det roliga är att bandet själva, ledda av gitarristen David Holgersson, har producerat, spelat in och mixat i egna studion Studio Holken.

Jag har haft riktigt svårt att sätta ett betyg på den här skivan. Jag tycker den är fullkomligt briljant, dock inte ett mästerverk. SYCONAUT har en extremt hög lägsta nivå men de där riktiga topparna som avgör det uteblir. Det här är verkligen en petitess i sammanhanget men det kanske hjälper till att skapa en förståelse för vad jag menar.

Just det, den genial textraden: ”Carve your name in my skin and begin!”, lika genial som SLAYERs ”Take a deep breath ‘Cause it all starts now!” från Flesh Storm (Christ Illusion, 2006).

Betyg: 8,5 Timboholmsskatter av 10


090322-syconaut-live

Intervju med Daniel Valström

Till sommaren firar Skövdebaserade metalplutonen 10 års jubileum och vad kan vara mer passande än att få leverera sitt debutalbum samma år? Det är ju inte svårt att räkna ut att det inte är några nybörjare vi har att göra med, speciellt inte när man hör debuten Burst Into Life som släptes den 20 mars. Jag har känt till bandet ett tag men det var först vid årsskiftet jag hittade till deras MySpace och såg deras studiodagbok. Låtar från den då kommande plattan fanns också för lyssning och jag blev minst sagt imponerad och bloggade att Burst Into Life blir ett intressant släpp i år.

Genom åren har bandet genom gått en rad medlemsbyten och består idag av:
Daniel Valström – Sång
David Holgersson – Gitarr
Benny Hagstedt – Gitarr
Juha Ojajärvi – Bas
Daniel Granlund – Trummor

2004 släptes demon Geodesic och bandet fick radiotid i P3Lab, året där på lirade man på Rockiescenen på Hultsfred. En spelning som Daniel beskriver som ”- En skön upplevelse, snacka om fylleslag då vi stannade kvar hela festivalen och var inte direkt nyktra. Till detta bör väl tilläggas att basisten Juha Ojajärvi kom med i Syconaut och visade sin duglighet med högst promille halt.”

2006 fick demon Solace ett varmt mottagande bland fans och media och många undrade varför bandet inte fick ett skivkontrakt. Daniel förklarar det hela med att de var för lata för att skicka ut demon i någon större utsträckning samtidigt som de som fick den inte var intresserade.

När festivalsommaren 2007 slog in stod SYCONAUT både på Sweden Rock Festivals 100% Osignat-scen och Close-Up Scenen på Metaltown. Hösten avrundades med att tacka jag till ett skivkontrakt med Göteborgsbaserade Ilumni Rec. Och förra året ägnade man åt inspelningen av plattan.

För att sammanfatta det hela beskriver sångaren SYCONAUT som ”5 bönner som gillar och spela metal. Image är något som aldrig vi ens funderat över utan vi tycker att musiken bör och skall komma först… inte masker eller smink och dåliga uttalanden.”

Debutplattan Burst Into Life låter som ett gediget hantverk. Hur länge har ni arbetat på låtarna och hur lång tid tog plattan att göra?

– 2008 spelade vi i stort sett in plattan under hela året på grund av att vi alla jobbade lite olika skiftformer, dag, ständig kväll, ständig natt….4 av 5 medlemmar jobbade då på Volvo Powertrain. Så under i stort sett hela 2008 spelade vi in debutplattan.

Till saken hör väl också att vi har från 2004(Geodesic) producerat, spelat in och mixat själva. Så också på debuten fast lämnat bort mastringen.

Även gamla låtar som vi alltid tyckt varit bra är med här, vi har försökt arrangera låtarna till det bättre.

Vilka referenser skulle du ge för att beskriva er musik för dem som inte har hört er?

– Detta är ju alltid så svårt, vi vill ju vara unika. Men jag tror att man kan hitta spår av gamla straight edge HC band, en splash av Sepultura/Slayer några kryddmått av Meshuggah/Soilwork/Machine Head/Pantera.

Vad hämtar ni inspiration ifrån?

– Också svårt och sätta fingret på… Jag skulle tro alla saker som händer runt omkring oss och även vad som händer i vår värld. Men i regel saker som gör oss förbannade. Allt från nåt strular på jobbet till att vi skitar ner vår värld och fan inte bryr oss.

Det känns som de flesta texterna är skrivna i jagform och behandlar livets svårigheter. Finns det någon djupare mening bakom och vill du i så fall berätta?

– Du har rätt, många är skrivna i jagform. Samma sak där. När jag personligen skriver texter är det oftast om något som gjort mig fruktansvärt upprörd, fast jag vill ändå inte bara skriva det rakt ut utan linda in det lite kryptiskt så att läsaren/lyssnaren får tolka det till det de vill.

Men visst, allt från relationer som gått åt helvete, storhetsvansinne till miljöförstöring.

Telefonen ringer och i andra änden frågar en röst om ni vill agera förband på stundande turné. Vem vill du helst att det är som ringer och vilka band (max 3 förutom SYCONAUT) ingår i turnén?

IN FLAMES för att de är Sveriges största band och har verkligen jobbat sig upp till dit dom är. Fett med respekt!

RAISED FIST för att de levererar som satan live!!

BY NIGHT dels för de också levererar som helvete och sen tror jag att vi skulle ha så förbannat roligt med dem. Förmodligen mycket alkohol inblandat också.

Hur ser framtiden ut? Vad är på gång?

– Riffen flödar! Båda gitarristerna Benny och David har redan spelat in rätt så mycket riff som jag har tagit del av och det verkar lovande.

Vi spelar nu i Ulricehamn nu i Mars den 27’e sen tar Benny lite semester till Filippinerna i 1 månad sen i Maj så drar vi till Trondheim och lirar där den 16e Maj.

Sen hoppas vi på att kunna få lira på lite festivaler, även om vi är jävligt sent ute.

Och givetvis få spela på klubbar och liknande runt om i Sverige och givetvis ta ett litet steg ut i Europa!

Jag tackar för intervjun och önskar lycka till i framtiden!

Skivan köper ni från:
Bengans
CDON
Ginza

SYCONAUT på nätet
Hemsida
MySpace
Fecebook profil
Facebook grupp
LastFm
Garagebands

Kärlek. Respekt. Rock n Roll.
//H

Read Full Post »

Ha! Hade jag fel eller hade jag fel? Jodå, på alla punkter hade jag fel! Missade en liten detalj som tydligen inte min hjärna heller uppfattade; svenskafolket är med och röstar! Här är vinnarna:

Årets hårdrock

IN FLAMES – Varken oförtjänt eller förvånande.

Årets grupp

THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES – Hårdrockarna hade givetvis ingen chans när dessa goa göteborgare charmar svenskafolket.

Årets liveakt

ROBYN – Jag har ju tydligen nollkoll på vissa saker, en av dem är att ROBYN är grym live. Jaja…

TIMO RÄISÄNEN + IN FLAMES = SANT

TIMO och IN FLAMES verkar ha funnit varandra. Först gör TIMO en schysst version av IN FLAMES The Mirrows Truth och under Grammis galan ikväll spelar man IN FLAMES Alias ihop. Resultatet är grymt! Hoppas vi snart får se det på YouTube. Så länge får vi hålla till godo med TIMO och hans version av The Mirrors Truth, låten finns på TIMOS senaste platta …And Then There Was Timo.

The Mirrors Truth - Timo Räisänen (In Flames Cover)

/H

NP: Black Mountain – Angels (In The Future, 2008)

Read Full Post »

Ikväll är det dags för Grammisgala och här är mina tips inför kvällen. Här är de för en hårdrockare intressanta nomineringarna.

Årets hårdrock

IN FLAMES – A Sense Of Purpose
MESHUGGAH – Obzen
MILLENCOLIN – Machine 15
OPETH – Watershed
SABATON – The Art Of War

Jag hoppas och tror att OPETH tar hem det här! Watershed är årets bästa svenska hårdrocksalbum, och det är ganska tydligt att både fans och kritiker har den åsikten. Jag tror att de vinner för att det går hem både hos inbitna metalskallar som vanliga svenssons som vill ha lite tyngd och artisteri sin musik.
Visst, IN FLAMES och SABATON går hem i stugorna också, men MESHUGGAH är lite för hårt för gemene man och kvinna. MILLENCOLIN där emot ser jag som en av årets floppar. Machine 15 är en helt okej skiva men gjorde mig förvirrad och jag viste inte om jag lyssnade på ett lite stagnerat MILLENCOLIN eller FRANKY LEE som vill vara MILLENCOLIN..?

Årets grupp

BACKYARD BABIES – Backyard Babies
BO KASPERS ORKESTER – 8
KENT – KENT – BOX 1991 – 2008
THE HELLACOPTERS – Head Off
THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES – Communion

Lurig kategori där det känns som om vissa band får vara med på gamla meriter. KENT van några priser förra året med Tillbaka Till Samtiden, att det får vara med i år för en samlingsbox känns lite dåligt. BO KASPERS och TSOOL har jag inte mycket att säga om, och BACKYARD BABIES har gjort en platta som är lika bra som deras Stockholm Syndrome och Making Enemies Is Good.
THE HELLACOPTERS där emot hade Eriksgata genom riket med sin avskedsturné och bejublade sista platta fylld med covers.

Årets liveakt

HÅKAN HELLSTRÖM
IN FLAMES
LARS WINNERBÄCK
ROBYN
THE HELLACOPTERS

Även här tippar jag THE HELLACOPTERS som vinnare, i hård konkurrans med LARS WINNERBÄCK, bandet hade en bejublad grand finale på sin turné. ROBYN och HÅKAN HELLSTRÖM känns lite som gårdagens nyheter i det här sammanhänget.
Att IN FLAMES skulle vinna är en outsider, men visst skulle de vara förtjänta av en seger. Bandet är en av våra största musikexporter, dessutom säljer man ut lite större arenor under en turné på hemmaplan, vilket inte säkert inte har hänt sedan EUROPE drog runt på 80-talet.

Förra årets vinnare i hårdrockskategorin

Vid kl 22 ikväll vet vi vilka som van och jag ska försöka återkomma med en kommentar om eventuella hårda vinnare…

/H

NP: All Shall Perish – Awaken The Dreamers (Awaken The Dreamers, 2008)

Read Full Post »

081209-burst_header

Grabbarna på bilden är BURST, bandet som släppte den bästa plattan 2008. Tänkte att det är lika bra att tala om det direkt så kan du följa nedräkningen i lugn och ro.

Året är på rejäl upphällning och musik nörd som man är så måste ju årsbästalistan sammanställas. Jag tycker det är riktigt knivigt i år då jag inte tycker att det har kommit några riktigt bra plattor. Visst någon platta har smällt högre än andra men i jämförelse med andra år känns skivåret 2008 lite blekare.

Plattor jag borde lyssnat mer på

MOGWAI – The Hawk Is Howling

Det här är ett band som jag verkligen gillar men årets giv passerade mig förbi innan jag han reagera. Det smärtar mig en hel del för jag tror att denna skiva lätt hade platsat på listan annars.

RISE AGIANST – Appeal To Reason

RISE AGIANST senaste två plattor gillade jag verkligen, men årets släpp är en liten besvikelse. Kanske kan jag plocka upp den om ett tag och hitta de där guldkornen som brukar finnas på deras plattor.

COLDWORKER – Rotting Paradise

Jag vet inte riktigt vad som hände här. Debuten var en riktig käftsmäll men det här känns inte som en upprepning men som en upprepning.

Listan

10. OPETH – Watershed

OPETH - WatershedDet var med näppe som Watershed hamnade på listan då jag inte hunnit lyssna jättemycket på plattan. Men den växer för varje gång och är grymt bra varierad både i mangel, sköna gitarrpartier, smäktande sång och avgrundsvrål från helvetet. OPETH’s proggiga sida tilltalar mig mer och mer, men det är också något som växt fram de senaste åren.

9. GOJIRA – The Way Of All Flesh

GOJIRA - Way Of All The FleshThe Way Of All Flesh var en av de plattor jag såg fram emot mest i år. Visst gjorde den mig inte besviken men det blev ändå lite av ett antiklimax. Trots det så är det en bra platta som du, om du inte redan gjort det, ska ge en chans i din stereo. Bandet har även varit ute och turnerat med IN FLAMES och ses just nu som Frankrikes metalexport nummer 1.

8. VOLBEAT – Guitar Gangsters & Cadillac Blood

081020-volbeatHar du missat att VOLBEAT lirat på nästan alla de stora festivalerna i sommar, säljer guld till höger och ut konserter till vänster? Då är inte hårdrock din grej. Surfa vidare genom att klicka här.

JA

7. TERROR – The Damned The Shamed

081209-terrorEfter andra plattan One With The Underdogs, eller debuten hur man nu ser det, så trodde jag att TERROR hade tagit ut sig för tidigt. På nått sätt hade bandet går ifrån slagkraftiga, catchiga hardcore pärlor till trist nästan på gränsen till dussin hardcore. Som tur var verkade det vara en formsvacka för på årets macka så är vi inte tillbaka till Lowest Of The Low nivå, men nära på.

6. THE HAUNTED – Versus

081020-hauntedVisserligen hade jag hoppats på att THE HAUNTED skulle fortsätta på den stig de trampade upp I och med The Dead Eye som jag nog betraktar som min favorit skiva med bandet. Men langar ett av Sveriges bästa thrash gäng iväg en vänster krok och fyller på med en rak höger så tackar man ju inte nej heller.

5. THE SWORD – Gods Of The Earth

081020-theswordKonservatism är något vanligt ont bland hårdrockare, men de som influeras och plockar godbitarna ur historien för att sätta ihop något nytt och fräscht ska premieras. Tyngden må ligga på SABBATH och ökensväng men här finns också klickar av thrash och råös. Det är därför THE SWORD slår sig in på en femte plats.

4. AMON AMARTH – Twilight Of The Thunder God

081209-amon_amarth_-_twlight_of_the_thunder_godAMON AMARTH ingick tidigare inte i min skivsamling, men spelningen på MetalTown tidigare i år och Twilight Of The Thunder God gav vind i seglen för dessa vikingar och de seglade rakt in i hjärtat. Tur det, för när det var dags för The Unholy Alliance Tour: Chapter III så kunde jag hänga med i låtarna också.

3. IN FLAMES – A Sense Of Purpose

081209-in_flames_a_sense_of_purpse_coverJag tror att A Sense Of Purpose är den platta som gått varmast i stereon, datorn och mp3-spelaren i år och den lär få hänga med ett bra tag till. Det är inte så konstigt att IN FLAMES är vår största metalexport och tyvärr grabbar, jag tror ni håller på att bli folkliga på hemmaplan också. 10.000 hoppande idioter på MetalTown kan inte ha fel.

2. CULT OF LUNA – Eternal Kingdom

081020-cultoflunaJag var lite rädd för att CUL OF LUNA skulle grotta ner sig än mer i det avskalade och minimalistiska som härskade på Somewhere Along The Highway. Med facit i hand så vet vi att så inte blev fallet utan att man gjorde en konceptplatta om det eviga riket. En platta som värmde fint i höst- och vintermörkret.

1. BURST – Lazarus Bird

BURST - Lazarus Bird Första platsen är given! Inget snack om den saken. BURST smällde på med den moderna klassikern Lazarus Bird och utvecklingen från förgående skivor känns naturlig. Har du inte fattat det så är du är du i mina ögon lite småkorkad och dum.

I annat fall så är det ju inte försent att sätta upp den på önskelistan till Tomten, eller rent av överraska sig själv.

I Winampen: MOGWAI – Local Authority (Hawk Is Howling, 2008)

Read Full Post »

Förra veckan gnällde jag en del över hur trist jag tycker metalscenen är för tillfället. Eller metalscenen föresten; kan man generalisera en ganer med nästan lika många subetiketter som band för metalscene? Huvudsaken är ju att ni fattar eller hur? Och det gör ni ju!

Jag tycker den är trist för, som jag skrev om förra veckan, att massa band låter likadant och tycker fullt ös hela tiden är det nya svarta. Fast banden själva tycker nog de är originella, och det finns ju antagligen en skivbolagsdirre som tycker bandet har det där lilla extra. Men frågan är: när dessa snubbar och snubbetter sitter på Hemmet, kommer de själva kunna plocka ur sitt band i ett pepsitest? Fan vet!

Det är just det originella jag saknar, och det är då man kan vara tacksam för att man bor i ett litet land där det inte finns utrymme för två snarlika band. Visst finns det gäng som låter som andra även här men det är sällan de får släppa skivor eller artiklar skrivna om sig. I det stora landet i väster verkar dock inte samma kvalitetskontroll finnas och kanalerna till oss är oändliga och då är det inte konstigt att all möjlig dynga sköljer över oss. Givetvis finns det undantag, men hur hittar man russinen i kakan? Det kan vara nog så svårt men det ska jag inte gå in på nu.

Detta är även nått som delvis tas upp i nya numret av Sweden Rock Magazines ledare. Där hänvisar man till en forumdebatt där trådskaparen oroar sig över tillväxten och vilka som ska spela på de stora arenorna i framtiden. Hela upplägget här är för att lägga bördan på vad de tror är det nya hoppet nämligen Volbeat. Och visst, Volbeat kan bli ett nytt Metallica eller Iron Maiden men i värsta fall ett nytt Motöhead eller AC/DC. Det vill säga ett gäng som inte utvecklas med sin samtid. Jag hoppas verkligen inte att det blir så.

Men att läsare av SRM och till viss del tidningsredaktionen oroar sig över detta känns för mig som ett tecken på att man själv inte utvecklas, att man inte vågar utmana sig själv och testa nya inte säkra kort. För återväxten finns! Machine Head, Mastodon, Slipknot, In Flames, Trivium, Dragonforce, The Haunted och kanske då Volbeat för att nämna några. Så visst finns det återväxt. Dessutom får vi ju inte glömma System Of A Down som runt 2005 var väldigt stora. Tyvärr ser det väl ganska mörkt ut för en ny platta och turné för dessa gentlemän. Deras spinoff band är inte lika bra.

Men det band som jag saknar allra mest och det som hade varit ett av de största banden i dag om inte… är Pantera. Dom dominerade de största scenerna på de största festivalerna, de spelade i arenorna och de sålde massor av skivor trots att de var ett av de hårdaste och mest brutala banden inom scenen just då. Det som gjorde Pantera så speciella var Dimes extraordinära och originella riff, Vinne och Rex snortighta och blytunga groove och Phils röstkapacitet med stenhårda aggrovrål och smäktande skönsång. Det var utan tvekan ett band som hade DET. Tyvärr är det just det många av dagens gäng saknar idag eller så är det bara insikten av vad som är originellt. Så jag är tacksam för det fem kanonplattor som snurrat varma de senaste dagarna. Nu låter jag lite som en bakåtsträvare men jag har blandat in Burst senaste giv Lazarus Bird, en platta som jag antagligen kommer ha högst upp på årsbästa listan.

Kärlek. Respekt. Rock N’ Roll.

//H

P.S. Skrev en grej om Pantera för länge sedan som finns att läsa här.

Read Full Post »