Kvällen TVtips: Metal – en hårdrocksresa SVT2 Kl 21.45

Visst, det är lite sent men här kommer kvällen TVtips! Kl 21.45 trycker du på 2:an på tevens fjärrkontroll och spanar in Sam Dunns METAL: A Headbangers Journey.

Äldre inlägg om Sam Dunn

Metalriddare: Sam Dunn

Cheers. Fuckers. Cheers.
//H

NP: Cult Of Luna – Reciver (The Beyond, 2002)

Read Full Post »

Metalriddare: Sam Dunn

Sam Dunn är en cool snubbe från Kanada som spenderade sina collage år till att studera antropologi, det vill säga läran om människan. Men den kunskapen i bakfickan och en brinnande passion för metal bestämde Sam sig för att gör en dokumentär om metal kulturen, dess fans, attribut och livsstil. Den skildringen finns att se i den lysande dokumentären METAL: A Headbangers Journey. Jag kan tycka att metal dokumentärer är rätt trista. Oftast är de nischade eller så handlar de bara om band som fanns innan nittonhundratidigtåttiotal.

Sam Dunn (tv) med med kollegan Scott McFayden(th)

Ett par år senare följde Sam upp succén med GLOBAL METAL där han ger sig ut på en resa för att ta reda på hur metal, som kulturfenomen från Europa och Nordamerika, ser ut i Sydamerika, Asien och Mellan Östern. Bland annat besöker han den första riktiga metal konserten i Indien med IRON MAIDEN och Dubai Desert Rock Festival, där en blågul tygbit vajar i vinden under Cloud Connected.

Tyvärr är det lite svårt att köpa dessa dokumentärer i Sverige, men de går givetvis att beställa från Amazon i Kanada eller England.

P.S. Tänkte nämnt det förra inlägget men, jag tycker det är fantastiskt kul att det även finns några få kvinnor i publiken både på Dubai Desert Rock Festival och DOG FACED CORPSE gig i Baghdad. Trodde det skulle vara omöjligt för dem att delta med den inställning som verkar finnas till metal generellt i muslimska länder.

Kärlek. Respekt. Rock n’ Roll.

//H

NP: Machine Head – Wolves (The Blackening, 2007)

Read Full Post »

Hell Predicted

Sitter och utforskar ny musik, jag vet inte vad jag letar efter men jag vill ha nått som sparkar mig i röven och får mig att villja resa på mig och dansa. Men jag hittar inte direkt något bland en uppsjö av amerikanska gäng som säger sig spela någon form av dödsmetall. Vet inte om jag håller med direkt. Tycker det krävs lite mer än snabba riff, inhystade blastbeats partier och gutturala ljud för att det ska bli dödsmetal…

Jag vet att jag inte borde kalla det för döds egentligen men det är uppenbart att många gäng så som DevilDriver, Chimaira, All Shall Perish och vad allt de tusentals banden nu heter är gravt influerade av den scenen. Tyvärr känns det om det i mångt och mycket hade kunnat vara samma gäng. Fast de tre jag nämde är ändå tre band som i mitt tycket låter helt okej. Något som dock är djävligt tröttsamt är att ingen verkar bry sig om att få lite dynamik i sina låtar, utan det blir mest en jämntjock vägg och ljud och det är egentligen svårt att urskilja några egentliga skillnader i låtarna. Sången, ja sången, eller de dödssång influerade skriken är inte heller speciellt nyanserade utan det är full patte hela vägen vilket får till följd att det blir djävligt tröttsamt i längden.

Tuffguy hardcore

Fick ett samtal från Daniel här om dagen där han utryckligen bad mig sluta skicka över band som spelar någon form av hardcore, framför allt tuffguy hardcore. Han hade rensat upp i sitt mp3 bibliotek och kastat bort en ansenlig mängd med tuffa killar som lirar HC. I ärlighetens namn skulle han säkert kunnat räkna upp en hand full namn och jag hade inte haft en aning om vad han hade snackat om. Så vi kom överens om att från och med nu är det bara band som är bra som får skickas över. Det vill säga Sick Of It All, Biohazard om de nu skulle göra något nytt och kanske, men bara kanske Hatebreed om nya plattan skulle vara bra.

Det var märkbart att Daniel var enormt trött på ”skiten” och jag förstår honom. Han berättade också med glädje att han nyss hade lyssnat på The Haunteds Made me do it och att det var uppfriskande. Kan inte annat än hålla med. Jag tipsade om en gammal platta jag nyss hade lyssnat på och sa åt honom att ta fram igen. Just det! Transport Leagues Super Evil. Det är antagligen en av de bästa svanska metalplattorna någonsin. Det var en artikel med Tony Jelencovich i Sweden Rock Magazine som fick mig att placka fram dena guldklimp igen. Jag kan tillägga att denna skiva även förändrade mitt liv när det begavsig…

Tillbaka till det gamla och bra

Så tillbaka till ämnet jag började med. Nä, jag hittade inget som fick mig riktigt intresserad. Jag har sedan länge dömt ut 36 Crazyfists men har nu gett dem chansen igen sedan jag har hört mitt favoritband, Machine Head, puffa dem vid ett flertal tillfällen. Får se om det är något som fastnar. Men för stunden så tänker jag fortsätta lyssna på Transport League via myspace…

Tyvärr är inte det här en Transport League video men låten är så djävla bra att jag skiter i det. Njut!

//H

Read Full Post »