Slaughter Of The Bluegrass – Twilight Of The Thunder God

SLAUGHTER OF THE BLUEGRASS har åter igen släppt ifrån sig en metalhit, denna gång i from av AMON AMARTHs Twilight Of The Thunder God. Du kan lyssna nedan eller ladda hem från bandets hemsida.

Originalet

Slaughter Of The Blugrass – Twilight Of The Thunder God

Read Full Post »

Störst, bäst och vackrast 2008

Grabbarna på bilden är BURST, bandet som släppte den bästa plattan 2008. Tänkte att det är lika bra att tala om det direkt så kan du följa nedräkningen i lugn och ro.

Året är på rejäl upphällning och musik nörd som man är så måste ju årsbästalistan sammanställas. Jag tycker det är riktigt knivigt i år då jag inte tycker att det har kommit några riktigt bra plattor. Visst någon platta har smällt högre än andra men i jämförelse med andra år känns skivåret 2008 lite blekare.

Plattor jag borde lyssnat mer på

MOGWAI – The Hawk Is Howling

Det här är ett band som jag verkligen gillar men årets giv passerade mig förbi innan jag han reagera. Det smärtar mig en hel del för jag tror att denna skiva lätt hade platsat på listan annars.

RISE AGIANST – Appeal To Reason

RISE AGIANST senaste två plattor gillade jag verkligen, men årets släpp är en liten besvikelse. Kanske kan jag plocka upp den om ett tag och hitta de där guldkornen som brukar finnas på deras plattor.

COLDWORKER – Rotting Paradise

Jag vet inte riktigt vad som hände här. Debuten var en riktig käftsmäll men det här känns inte som en upprepning men som en upprepning.

Listan

10. OPETH – Watershed

Det var med näppe som Watershed hamnade på listan då jag inte hunnit lyssna jättemycket på plattan. Men den växer för varje gång och är grymt bra varierad både i mangel, sköna gitarrpartier, smäktande sång och avgrundsvrål från helvetet. OPETH’s proggiga sida tilltalar mig mer och mer, men det är också något som växt fram de senaste åren.

9. GOJIRA – The Way Of All Flesh

The Way Of All Flesh var en av de plattor jag såg fram emot mest i år. Visst gjorde den mig inte besviken men det blev ändå lite av ett antiklimax. Trots det så är det en bra platta som du, om du inte redan gjort det, ska ge en chans i din stereo. Bandet har även varit ute och turnerat med IN FLAMES och ses just nu som Frankrikes metalexport nummer 1.

8. VOLBEAT – Guitar Gangsters & Cadillac Blood

Har du missat att VOLBEAT lirat på nästan alla de stora festivalerna i sommar, säljer guld till höger och ut konserter till vänster? Då är inte hårdrock din grej. Surfa vidare genom att klicka här.

JA

7. TERROR – The Damned The Shamed

Efter andra plattan One With The Underdogs, eller debuten hur man nu ser det, så trodde jag att TERROR hade tagit ut sig för tidigt. På nått sätt hade bandet går ifrån slagkraftiga, catchiga hardcore pärlor till trist nästan på gränsen till dussin hardcore. Som tur var verkade det vara en formsvacka för på årets macka så är vi inte tillbaka till Lowest Of The Low nivå, men nära på.

6. THE HAUNTED – Versus

Visserligen hade jag hoppats på att THE HAUNTED skulle fortsätta på den stig de trampade upp I och med The Dead Eye som jag nog betraktar som min favorit skiva med bandet. Men langar ett av Sveriges bästa thrash gäng iväg en vänster krok och fyller på med en rak höger så tackar man ju inte nej heller.

5. THE SWORD – Gods Of The Earth

Konservatism är något vanligt ont bland hårdrockare, men de som influeras och plockar godbitarna ur historien för att sätta ihop något nytt och fräscht ska premieras. Tyngden må ligga på SABBATH och ökensväng men här finns också klickar av thrash och råös. Det är därför THE SWORD slår sig in på en femte plats.

4. AMON AMARTH – Twilight Of The Thunder God

AMON AMARTH ingick tidigare inte i min skivsamling, men spelningen på MetalTown tidigare i år och Twilight Of The Thunder God gav vind i seglen för dessa vikingar och de seglade rakt in i hjärtat. Tur det, för när det var dags för The Unholy Alliance Tour: Chapter III så kunde jag hänga med i låtarna också.

3. IN FLAMES – A Sense Of Purpose

Jag tror att A Sense Of Purpose är den platta som gått varmast i stereon, datorn och mp3-spelaren i år och den lär få hänga med ett bra tag till. Det är inte så konstigt att IN FLAMES är vår största metalexport och tyvärr grabbar, jag tror ni håller på att bli folkliga på hemmaplan också. 10.000 hoppande idioter på MetalTown kan inte ha fel.

2. CULT OF LUNA – Eternal Kingdom

Jag var lite rädd för att CUL OF LUNA skulle grotta ner sig än mer i det avskalade och minimalistiska som härskade på Somewhere Along The Highway. Med facit i hand så vet vi att så inte blev fallet utan att man gjorde en konceptplatta om det eviga riket. En platta som värmde fint i höst- och vintermörkret.

1. BURST – Lazarus Bird

Första platsen är given! Inget snack om den saken. BURST smällde på med den moderna klassikern Lazarus Bird och utvecklingen från förgående skivor känns naturlig. Har du inte fattat det så är du är du i mina ögon lite småkorkad och dum.

I annat fall så är det ju inte försent att sätta upp den på önskelistan till Tomten, eller rent av överraska sig själv.

I Winampen: MOGWAI – Local Authority (Hawk Is Howling, 2008)

Read Full Post »

Ovärdersmetal

Utanför fönstret böjer sig trädens grenar under den grå himlen som ibland snabbt skiftar om till en mörk och hotfull färg. Plötsligt öppnar himlen sig och vräker ur sig stora tunga regndroppar som faller långsamt mot marken för att i nästan stund förvandlas till hagel och slå mot fönsterbläcket med ett ljud som påminner en Tommy Gun. Så plötsligt tittar solen fram och en regnbåge uppenbarar sig i nordväst. Men lika snabbt som solens strålar målar regnbågar, lika fort flyr den igen och gömmer sig bakom svarta moln som släpper iväg ännu en isande kall regnskur.

Då börjar jag fundera på vilket band som bäst skulle ackompanjera oväder utanför fönstret och kommer fram till att AMON AMARTH nog är mest lämplig idag. Så nu sitter jag här och bloggar till tonerna av bandets senaste giv Twilight Of The Thunder God och myser med en kopp kaffe. Visst passar det bra! Mycket bättre än under solen på MetalTown i somras då jag hörde bandet live för första gången. Jag var då inget fan av bandet och hade endast gjort ett halvhjärtat försök till lyssning på With Oden on Our Side. Live växte bandet en hel del trots att jag inte kunde låta bli att fnissa åt sångarens ständiga tjat ”- Låt mig se era vikingahorn!”.

Läste en recension av Twilight Of The Thunder God där recensenten associerade musiken med känslan att stå i fören på ett långskepp ute till havs på väg mot England för lite hederlig vikingaplundring. Visst kan man få den känslan då AMON AMARTH mjödindränkta och episka vikingadöds mullrar på och det stundtals känns som man blir regnpiskad, bortblåst och kölhalad under Äskekärrskeppet på landbacken. Men ack så mysigt och värmande för själen det är!

Sedan till kvällen när man lagt till, stormen bedarrat och höstmörkret sveper in laddar man stereon med ISIS In The Absence Of Truth, kryper upp i soffan och bäddar in sig i vackra ångestfyllda toner.

//H

Read Full Post »