Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Uncategorized’ Category

image

Kan det va nått?

Annonser

Read Full Post »

Liket lever

Jodå, liket lever! Har bara inte haft lust att blogga den senaste tiden men lusten börjar komma åter. Men först tar vi lite av det som hänt sedan sist i punkt form:

  • Gift sedan 31/7 med världens mest underbara människa.
  • Fått tillökning i familjen med en katt.
  • Knegar oftare än sällan sedan slutet på juli.
  • Sparkad från Puteraeon.
  • Börjat på nu kula (kula = band). Kommer bli legendarisk!
  • Bloggen har fått nytt utseende.
  • Andra djävligt roliga grejer som hänt.

Så! Nu vet ni det. Nu kör vi pausmusik.

/SS

Read Full Post »

Trots att det är sorgligt så är jag ändå djävligt pepp på BURSTs avskedskonsert på Sticky Fingers nu på fredag, den 18 december. Det är sorgligt för att BURST är ett fantastiskt band som komponerat enastående musik och kommer att gå till historien som ett av Sveriges viktigaste band. Om sisådär tio år kommer folk stå och prata om BURSTs plattor, framför allt Origo och Lazarus Bird, som folk snackade om REFUSEDs svanesång The Shape Of Punk To Come – själv föredrar jag givetvis Songs To Fan The Flames Of Discontent – eller AT THE GATES Slaughter Of The Soul. Alldeles för sent kommer ni oinvigda inse BURSTs storhet och fullkomligt briljanta musik, men än finns det chans till frälsning, ta den och tjacka plåt direkt!

Vi hemsidan och MySpace presenterar bandet upplägget för avskedet och vi kommer att få bevittna mästerverket Lazarus Bird framförd från början till slut i en första akt. I andra akten bjuds publiken på delikatesser ur bandets låtskatt och det utlovas såväl publikfavoriter som låtar som aldrig spelats live tidigare. Dessutom kommer det en del gästartister, bl.a. Elias Holmlid (Dragonland), Ulf Eriksson (The Great Deciever) och Bursts eviga producent Fredrik Reinedahl. Lägg där till utlottning av massor av BURST merch. Dessutom filmas hela kalaset för att förhoppningsvis hamna på DVD!

Behöver jag säga att jag är snorpepped?!? Vi syns där!

NP: Burst – The Immateria (Origo, 2006)

Read Full Post »

Strax tillbaka…

Har haft illa tillgång till Internet de senaste veckorna men nu har det ordnat upp sig och inläggen kommer snart igång igen…

//H

Read Full Post »

Terrorister


För att inte få en helt trist helg som ”hundvakt” drog jag till Hjälbo i går för lite galej och 64årskalas. Det var najs! Sällskapet var trevligt, smörgåstårtan god och drinken uppfriskande. Måste ju säga att det var lite tvivelaktig musik. Jo, jag kan klara mig utan Sandra och dom andra tjejerna från 80-talet ett bra tag till.
Tänkte att jag skulle få en skön sovmorgon men tydligen hade Mr. White och Mr. Black andra planer. Strax innan kl 7 sätter båda i gång och gnäller för att de vill gå ut… Det är vid sådana stunder man önskar att man hade en stor trägård man kunde slänga ut dem i.

Read Full Post »

Otålig

Ibland blir jag så där djävla otålig att jag inte får något gjort. Har suttit under dagen och filat på en komplettering av ett miljöledningssystem som från början är för rörigt och det känns så där hopplöst att få färdigt. Ibland vill jag till och med slänga allt och börja om från början men jag vet ju att det inte är så mycket kvar. Egentligen är det bara små tjusteringar kvar men tack vare, eller rättare sagt på grund av, att det så stort är det mycket att hålla reda på och svårt att få till det avgörande.

Dessutom har jag annat att också göra under helgen som jag inte hunnit göra under veckan, plus att jyckarna skall rastas, det ska handlas, käkas och fan och hans moster. Så fick jag infallet att sätta upp dator högtalarna på väggen och det var fan en bra idé. Det blev mycket bättre ljud! Problemet är bara att jag hela tid måste lyssna hur den och den, och den…och den skivan låter. Och djävlar vad nöjd jag är. Och djävlar vilka rysningar jag fick av Dark Tranquillitys The Mundane and the Magic! Svinbra låt!

Jaja, tillbaka till ledningssystemet…

I Winampen: Down – Temptation’s Wings (Nola, 1995)

Read Full Post »

Att lista årets bästa plattor är en odessé i ångest varje gång. I år var det i och för sig lätt att lista topp tre, sedan följer ett gäng som inte var speciellt svåra att rangordna men det är efter tio det börjar kniva sig. Det blir mycket velande fram och tillbaka och jag hade tänkt stanna vid 20 men tyckte det fanns skivor kvar som förtjänade en listplacering så jag förlängde till 25 platser, och det är på plats 25 det startar.

25. Kent – Tillbaka Till Samtiden
Känslan, texterna och de melankoliska melodierna är några av de aspekter som gör Kent till ett av Sveriges bästa rockband, och även det som gör att de förtjänar en plats på min årsbästalista.

24. Entombed – Serpent Saints: the Ten Amendments
Gammal må vara äldst, men Entombed står när andra faller oavsett hur många medlemsbytem de gör.

23. Volbeat – Rock The Rebel/Metal The Devil
Danskjävlar som gör old school rock n’ roll livsfarlig igen, så farlig att Chuck Berry, Elvis och resten av pionjärerna skulle gjort i brallan vid första anslaget.

22. Serj Tankian – Elect The Dead
Det är egentligen ingen större skillnad på Serj Tankian och System Of A Down, förrutom att en ny SOAD platta skulle var några snäpp bättre.

21. Neurosis – Given To The Rising
Kan man njuta av ångest? Neurosis!

20. Iron And Wine – The Shepherds Dog
Har inte så bra koll på vilken platta i ordningen The Shepards Dog är för Iron And Wine, men bra är det! Vet inte var för etikett men kan sätta på musiken och det spelar ganska liten roll i det här fallet för det finns så mycket att lyssna på. Ett liten piano klink här, en fiolslinga där och mitt i alltihopa lite sitar.

19. The Bones – Burnout Boulevard
Riktigt skön punkrock från ett av Sveriges bästa punkband? Japp!

18. Comeback Kid – Broadcasting
Från början var Comback Kids nya giv lite av en besvikelse men efter ett tag började den sätta sig och även om det inte är lika bra som föregångarna så är det bra drag i Broadcasting.

17. High On Fire – Death Is This Communion
En djävligt svårplacerad platta, det är bra, det är riktigt bra men ändå hitter jag ingen högra plats för Death Is This Communion, kanske för att jag tycker föregångaren Blassed Black Wings är strået vassare.

16. Hatesphere – Serpent Smiles and Killer Eyes
Nio döds/thrash stänkare på 40 minuter. Mangen tak!

15. Bad Religion – New Maps Of Hell
Bad Religion är ett band som enligt mig blir bättre och bättre, och New Maps Of Hell är en skön punkrock platta.

14. Down – Over The Under
Det svänger djävul om Down och Anselmos röst låter bättre än på mycket länge.

13. Coliseum – No Salvation
Hardcorepunk som sitter som gjuten!

12. Franky Lee – Cutting Edge
Med smäktande melodier och lagom mycket skrammel blev Franky Lee ett av de mest spelade banden i min walkmanphone.

11. Madball – Infiltrate The System
New York Hardcore!

10. DevilDriver – The Last Kind Words
Det är knapt att jag tror det själv, men The Last Kind Words är en av de bästa metal plattorna som kommit från det stora landet i väst i år.

9. Nightrage – A New Disease Is Born
Tredje plattan blev en fullträff för Nightrage. Gillar den varierade sången, tyngden och melodierna.

8. Kruger – Redemption Through Looseness
Tredje plattan för dessa schwetzare och första bekantskapen för min del så hur Redemtion Through Looseness står sig bland de tidigare har jag ingen koll på. Den det här kränger och svänger i en skön blandning. Som influenser droppar de namn som bl.a. Breach, Unsane och Mastodon och det är åt de hållet det här barkar också.

7. Hardcore Superstar – Dreamin In A Casket
För att citera mig själv ”deras nya platta är la så där”. Några månader senare säger jag ”deras nya platta är bra som fan”.

6. Swallow The Sun – Hope
Själva kallar de sin musik för death/doom-metal och jag tycker det är ett utmärkt soundtrack till döden på dommedagen. Det är vackert, det är tungt, tårdrypande och alldeles, alldeles underbart.

5. The End – Elementary
The End är antagligen det bästa som kommit från Kanada sedan hockeyn och de lirar musik som The Great One lirade hockey.

4. Dark Tranquillity – Fiction

Att snacka om melodiskdöds och ”the Gothenburg sound” utan att nämna DT är som att svara i kyrkan, vilken jag inte har något problem med egentligen så… Att snacka om melodiskdöds och ”the Gothenburg sound” utan att nämna DT är som att pissa på Slaughter Of The Soul. Alltså något man inte gör!

3. Pelican – Ciy Of Echoes
Jag har länge tyckt att Pelican är ett intressant band men har inte riktigt fattat tycke för deras musik. Men så hade de inte gjort City Of Echoes än heller.

2. Baroness – The Red Album
Efter ett par EPs var det dags för fullängdsdebut för Savannah-bördiga Baroness och vilken debut sen! The Red Album är en blandning av sydstatsrock, 70-talssväng och ökenrock men lyckas trots historiska vingslag skapa musik som känns fräsch och nyskapande 2007.

1. Machine Head – The Blackening
Master Of Puppets, Vulgar Display Of Power, Slaughter Of The Soul, Reign In Blood, Appetite For Destruction och The Blackening.

Read Full Post »

Older Posts »