Här om dagen låg jag i soffan och lyssnade på MOTÖRHEADs March Ör Die när plötsligt minnena från dagen när jag stod i skivaffären och lyssnade på skivan första gången dök upp. Det var i slutet av sommarlovet 1992 och tillsammans med ett par polare hängde vi på Leuchovius för att bläddra bland skivorna och slå ihjäl tid som vilka andra sjuttonåringar som helst.
Leuchovius Musikvaruhus var något av en institution i Alingsås. Exakt när den öppnades vet jag inte men enligt ett reklamblad för Levingitarrer jag hittade på nätet var affären väl etablerad 1939. Under 1980-talet låg affären mitt på Kungsgatan i Alingsås. Butiken hade två nivåer, gatuplanet fylldes upp med skivor, kasetter, nothäften och de populäraste instrumenten. På andra våning fanns avdelningen för pianon och flyglar, men också klassiska stråk- och blåsinstrument samt den lite mer moderna rockinstrumenteringen. Uppskattningsvis var nog butiksytan runt 200-300 kvm stor.
Jag kan med säkerhet säga att alla Alingsåsare, och folk från bygden runtomkring, som levt från början på 1900-talet till millennieskiftet och med det minsta musikintresse har minnen av och ett förhållande till Leuchovius. För egen del lades grundet till musikintresset i början på 80-talet och skivor som MÖTLEY CRÜEs Too Fast For Love, Shout At The Devil och Theatre of Pain och IRON MAIDENs The Number Of The Beast. Av någon anledning har just inköpen av dessa skivor etsat sig fast i minnet. Antagligen för jag har en sådan där historia om en polare som inte fick lyssna på hårdrock för sin mamma, han introducerade Too Fast For Love och MÖTLEY blev favoritbandet direkt!
Tillbaka till 1992
Vi den här tiden var det okej för oss att lyssna på skivorna innan vi köpte något, faktum var att vi inte behövde köpa något längre utan fick lyssna på skivorna i alla fall. Några år tidigare, när vi var yngre, var det inte helt okej att lyssna på skivorna innan om man inte hade någon förälder med sig. Men nu var vi etablerade kunder och då fick man. Det här utlägget huruvida man får lyssna på skivorna eller inte kanske framstår som konstigt för de som inte känner till Leuchovius något bistra personal. Det var något som de var lite kända för, en del tycker de var sura jämt. Andra, som mig inkluderad, märkte det någon enstaka gång.
Bilderna som dyker upp i mitt huvud föreställer den vita disk med Bang & Olufsens lurar som liknade telefonlurar utan mikrofon och de klassiska stora AKG lurarna. Det fanns även en knapprad vid varje par lurar där man kunde spola eller hoppa fram på skivan, vi snackar vinylspelare nu och inte CD. Som ett skydd för de Bang & Olufsens skivspelare satt det en vinklad glasskiva där man även snyggt kunde lägga upp konvolutet till skivan man lyssnade på. Leuchovius var ensamma i stan med att ha en sådan fräck och modern anläggning och jag blir faktiskt lite imponerad av minnet. De andra skivbutikerna, Skivor & Tobak och Skivbolget kunde inte riktigt mäta sig med detta.
Skivköpet
När jag tänker tillbaka på det så lägger sig ett romantiskt skimmer över det hela. Jag älskade att dra ner till skivbutiken, kolla om det hade kommit något nytt och få provlyssna. Om jag gillade, köpa! Sedan fort hem och lägga vinylen på talliken, fatta konvolutet och studera det noggrant till tonerna av dundrande trummor, mullrande basar, skrikande gitarrer och ylande sångare. Det var livskvallitet för en ung hårdrockare!
Steg två efter hemkomsten var att spela in skivan på band. Detta var något min farsa var noga med att jag gjorde så jag inte skulle repa skivan. Idag är jag glad för detta, speciellt när jag tittar på mina gamla vinyler som i de flesta fall är i bättre skick än tjugo år yngre CD-skivor.
I dag är däremot mina skivköp inte fullt lika romantiska. Dels för att jag nästan uteslutande beställer mina skivor via internet och för att jag redan har hört skivan otaliga gånger innan. Ibland kan jag tycka att det är lite tråkigt men jag är också trött på alla de köp jag har gjort för att jag har hört en eller ett par bra låtar från en skiva. Det är inte så att de inte är värda att äga men jag vill hellre ha kvallitet än kvantitet. Fast det bästa är att de båda går att kombinera.
Skivaffärsdagen 18 april – Record Store Day
Att skivaffärerna blir färre vet alla om vid det här laget, en del tycker det är tragiskt andra bryr sig inte. Snart konverseras det säkert om hur man köpte skivor i butik på samma sätt som farmor berättade att man köpte frukt hos grönsakshandlar’n och inte på ICA förr i tiden. För att råda bot och uppmärksamma det klassiska skivköpet tog självaste METALLICA initiativ till och spelade i en skivbutik i San Fransisco på den första Record Store Day i fjol. Givetvis sprider det sig som en gräsbrand i Australien och Initiativtagarna i Sverige är The Beat Goes On, Record Hunter och Pet Sounds i Stockholm, samt Folk å rock i Malmö. Men även andra butiker hänger på så som Bengans i både Göteborg och Stockholm.
För oss med smak för den tyngre och hårdare musiken finns Sound Pollution som alternativ. Bland annat kan du förhandslyssna på ISIS nya giv Wavering Radiant. Tyvärr då exklusivt för de som bor i eller i närheten av Stockholm.
Men häng inte läpp för det! Samla ihop ett gäng polare, ta med familjen, pojkvän/flickvännen och ta en sväng under lördagen till din lokala skivlangare. Häng lite i affären, bläddra bland skivorna, lyssna och gå framför allt inte tomhänt där ifrån! Köp något nytt, något gammalt, något dyrt eller något billigt. Efteråt kan ni ju hänga på ett kafé och snacka om era inköp eller ordna ett lyssningsparty på kvällen med dryck och tilltugg! Det blir garanterat succé!
Själv har jag spräckt både skivbudget och övrig budget för den här månaden så det blir till att fira ettårsdagen med världens bästa flickvän i stället!
Läs mer:
Record Store Day
Record Store Day nu även i Sverige – skivbutikerna hyllar sig själva 18 april
Record Store Day Sweden – MySpace
Bengans
Köp. En. Skiva.
//H
Va?!? Hur det gick för Leuchovius? De fick slå igen i början på 2000-talet. Givetvis var den vikande försäljningen en faktor men jag tror även att de inte kunde anpassa sig till de nya tiderna. Fram till slutet av 90-talet var fortfarande vinylavdelningen större än cdavdelningen. Givetvis säljer man inte tillräckligt då. De hade även fått ordentlig konkurens på musikinstrumentfronten av MX – Musikexperten där man kunde gå in och lira på vilken gitarr man ville utan frågor om man skulle köpa.
Read Full Post »
SUPERSATAN 